TOREKOV. Strax söder om Torekov finner man Dagshög. En på flera sätt märklig plats. Här finner man bland annat Skånes största gravhög.

För den natur, fågel eller foto- intresserade är det lätt att tillbringa många timmar i detta underbara naturreservat. Ljuset skiftar snabbt vid denna årstiden och ger därmed olika upplevelser.

Fornlämningen, den så kallade ”Högen” är knappt 5 meter hög och 42 meter i diameter och antas ha anlagts under bronsåldern. Högens placering är väl vald för att synas från havet där den ligger vid stranden av den utskjutande Bjärehalvön. Genom sin storlek och resning dominerar Dagshög den omgivande flacka kustheden.

Områdets ljung- och enbevuxna betesmarker som ingår i Bjärekustens naturreservat speglar en äldre landskapstyp som tidigare var typisk för stora delar av Bjärehalvön.

Till högen är knuten en gammal sägen att här ska en skånsk kung ligga begravd. Han skulle en gång ha fallit i en stor strid mot hallänningar och blekingar vilka utsänts av kungen av Uppsala. Legenden saknar dock verklighetsförankring.

Högen har aldrig grävts ut. Under andra världskriget uppfördes en observationsplats uppe på högens krön. Den revs 1956 och gravhögen restaurerades.

Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar.

Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande.

Då bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är en ganska orädd fågel.

Idag, ett värdelöst vetande Att vakna Klockan 5,19 med ett huvud inställt på att den måste var 5,20 är ju ett värdelöst vetande när man snart fyller 86 år.

Men när jag 1954 började jobba på SJ i Göteborg var det en helt annan sak!


Redan våren 1955 blev jag färdigutbildad för tjänstgöring på bangården vid Centralstationen. Där fanns inte tågförseningar på ”kartan” vi var alla utrustade med ”rätt gående ur”, för några av oss ansågs det som en löneförmån, men det blev istället till en plåga när man var ledig.

Än idag sitter rätt tid i mitt huvud, oftast kan jag både natt och dagtid till minst 70-80 % säkerhet säga vad klockan är utan att veta det minsta.

I dagens ”tågvärld” finns ju inga tider alls, bara om det går något tåg över huvud taget.

För mej är det nu mest en hjärnans tävling, men att komma så nära det egentliga klockslaget har under delar av livet varit ett stressmoment.

Nu är klockan 6,02 SLUT FÖR IDAG!

En bil stod felparkerad utanför rådhuset. På vindrutan satt en lapp där det stod: ”Advokat. Gör min plikt inne i rådhuset”. När advokaten kom ut satt ytterligare en lapp på rutan: ”Polis gör min plikt utanför rådhuset”

På bussen räcker en dam fram en hundralapp och säger: Jag är hemskt ledsen att jag inte har en krona i växel. Det ska inte damen vara ledsen över försvarade konduktören. Omogen minut kommer ni att ha 99 st!

Vad ska din fru säga när du kommer hem så sent? Hon kommer nog på något. Men vad ska jag säga?

VITTSJÖ. Den senaste tidens nederbörd har gjort att våra sjöar är välfyllda.

Vattenståndet i sjöarna är inte att teckna som överfyllt, vattenmängden kan snarare räknas som ganska normal för årstiden. Även ute i markerna är jorden mättad av nederbörden vilket gör att det kan vara svårframkomligt på en del platser.

Vid Gundrastorps kvarn där Vieån har sitt utflöde mot Helge å är vattenströmmen strid just nu. Den trevliga statyn av ”Näcken” med sin fiol, placerad på en liten ö ute i Vieån sitter just nu på sin sten med båda fötterna i vatten.