Lördagskåseri...
Skratta eller gråta
Kanske kunde jag gjort båda delarna den gången för cirka femtio år sedan.
På den tiden var jag lantbrevbärare utanför Alingsås (ett yrke som i stort sett försvunnit. Detta var ett jobb där man fick höra mycket, men inte fick låta något gå ut genom munnen. Den aktuella morgonen matades jag med att en kollegas fru nedkommit med en gemensam son och var därför ledig.
Inte mitt fel!
Det kom även till mina öron att en äldre dam på min posttur avlidit så endast en yngre syster bodde kvar i den villan.
Sagt och gjort, en liten bukett blommor till varje inköptes med tillhörande kort ifylldes med "Grattis till sonen" och "Beklagar sorgen".