BJÄRNUM. Bland det godaste och enklaste julgodiset som finns är ischoklad. Då menar jag givetvis ”egengjord” sådan.

Färdigt resultat med lite krossad polkagris på

Det som finns tillbuds i våra vanliga affärer får inte jämföras med riktig ischoklad. Förpackad i runda genomskinliga plastburkar skall den locka till köp i sina röda och gröna aluminiumformar. Innehållet måste vara framställt av vår Herres huvudmotståndare i skriften. Innehållet är en vämjelig sörja som inte borde kallas godis. Namnet godis syftar ju på något gott, och det är inte det som säljs i snabbköpen. Den får inte kallas för choklad heller för att det är för lite innehåll av den varan.

VITTSJÖ. Precis lagom nu när vi just passerat den tredje advent att avsluta vår vävtermin med en liten fest med hemlagad/närproducerad mat. Välkommen till bordet var vi ju alla.

Liten skara men vi har roligt när vi träffas och det är ju meningen med det hela. Förutom att vi väver allt från mattor, dukar, löpare och andra alster som förgyller vår tid.

Det är inte bara vävning utan också den sociala biten den är lika viktig som alltid och just nu när det börjar om igen med covid, vi får hålla våra tummar att det inte blir så jobbigt denna gång. Visst vi är alla vaccinerade men ändå man blir ju lite på G i alla fall. Vi har delat upp de olika måste vara med på julbordet, vi hjälps åt med det mesta då går det lättare.

Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink. Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar.

Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern.

Förr hölls ofta domherren som burfågel på grund av sin goda förmåga att härma melodier. Detta var särskilt utbrett i Tyskland. Under 1700-talet skapade till och med specifika "sångböcker" för domherrar som lärdes upp med flöjt eller visslingar.

VITTSJÖ. Årets julbord för Vittsjö pensionärerna under PRO regi är nu avklarad och det var roligt att så många kunde ta sig till församlingshemmet.
Men nu tar vi det från början, ordförande Inga Nilsson hälsade alla hjärtligt välkomna till denna julfest. Eftersom det inte är några punkter på agendan idag, det är endast julfest så under tiden som man färdigställer och dukar fram maten så passar jag på att dela med mig några små tankenötter om tio välkända julmelodier fast med lite omkastade och andra ord men med tema jul. Några var kluriga med ack vad fort pensionärerna fixade de hela med lite sång och tanke/ nynnande.Visst är det mysigt med allsång och aktivitet under väntan.

Samtliga av de pensionärerna som kom till årets julfest hade hörsammat att ta med en julgåva till det lotteri som dras senare under eftermiddagen. Även i år fick vi i föreningen en hemmagjord julbock klädd med granris och ljusslinga av Jan Svensson, tusen tack till honom. Men tack även till dom som kom med paket till lotteriet. För visst är det en kul grej även för vuxna att köpa eller få en klapp på vinst, alla fick ju chansen.

EMMALJUNGA. Sedan många år tillbaka har det firats luciahögtid i Emmaljunga småkyrka, församlingshemmet. Så även detta år. Årets Lucia var Edit Olsson med ljusbärande följe. Samlingen inleddes som sig bör med kyrkklockans klang från klockstapeln innan prästen Stefan Dahlström höll luciaandakt.

Luciaföljet i församlingshemmet.

Ljuset dämpades och snart hördes ”Natten går” och in tågade Lucia och hennes följe som tog plats framför altare. Medan Mats Lunnergård bakom piano gav tonen sjöngs flera sånger som hade anknytning till kommande luciadag. Tärnorna tände adventsljusen. Det blev bland annat Staffan stalledräng, Nu är glada julen samt flera andra sånger inom samma ämne.

Lucia i år var Edit Olsson.

Ljushögtiden avslutades med att Lucia hennes tärnor och stjärngosse lämnade salen sjungande luciasången. Samordnare för luciatåget var Sofia Olsson och Mats Lunnergård.