HÄSSLEHOLM. 1967 grundades Visans Vänner i Hässleholm. En del medlemmar professionella musiker, men flertalet är glada amatörer med musicerande på olika nivåer. Solveig Rosén hälsade alla välkomna till årets sista visträff som inleddes med mingel, glögg och pepparkakor. Ett 50 tal medlemmar som samlats. Meny för kvällen julkalkon med tillbehör och som dessert äppelkaka och till kaffet tårta.

Så till kvällens underhållning ”Edvard Persson”.

Visor tolkade av den sjungande sjuksköterskan Ingela Wahlgren och med Rune Lindqvist vid pianot.

Ingela berättade emellan visorna om Edvard Perssons spännande karriär.
Vi fick veta allt om Edvard Perssons fantastiska liv. Teater-film-resan till svenskbygderna i Amerika vilken succé. Den första färgfilmen i Sverige ”Klockorna i Gamla stan” medverkade han i. E Persson dog 1956 men visorna lever kvar. “Kalle på Spången, Jag har bott vid en landsväg, En liten vit kanin, Vi klarar oss nog ändå”, var några av de visor vi fick höra.

VITTSJÖ. Dagens sotare eller skorstensfejare har visserligen ett svart jobb men betydligt skonsammare än gamla tiders sotare. Då var skorstenarna så stora invändigt att sotaren kunde ta sig in i skorstenen och hacka loss blanksot. Om sotarens vardag berättade sotarmästare Knut Storm då han intervjuades 1976. De riktigt gamla skorstenarna var så rymliga att två sotare samtidigt fick plats.

Sotarmästare Knut Storm.

Knut Storm började som sotarlärling i Bjärnum. Vittsjö och Markaryd. Efter några år som lärling fick han eget distrikt i Vittsjö och Verum socknar.

BJÄRNUM. En strid ström av besökare kom på fredagseftermiddagen till biblioteket i Bjärnum. Alla hade som mål att träffa Lennart Jönsson och köpa hans senaste bok ”Skånska luffare”.

Författaren Lennart Jönsson redo att ta emot bokköpare.

Detta är tredje boken som Lennart gett ut. De två tidigare heter, ”Från danska kroer till skånska gästis” och ”Minnesmärken i Göinge berättar”.

Birgitta Stålhandske var en av de första att köpa Skånska luffare

Redan för ett och ett halvt år sedan var boken klar men boksläppet försenades på grund av coronapandemin. Trots att antalet luffare har varit många genom åren har det inte varit lätt att hitta information om dem. Många mail skickades till en mängd hembygdsföreningar utan något större resultat. Bästa informationen har kommit från äldre människor som levt samtidigt med luffarna. Tyvärr är det inte många av dessa som finns kvar som minns luffarna.
Med namn som Trued Trallare, Helge Pratare, Hans Läst och Stövlagubben berättar Lennart om folket längst ner på samhällsstegen.

EMMALJUNGA. Några dagar före första advent gav oss Nilla, Mats och Sam en försmak av julstämning genom att sjunga och spela för oss, som kommit till församlingshemmet i Emmaljunga.

Advent, Adventus Domini förebudar "Herrens ankomst", och kyrkoåret inleds med den första söndagen i Advent, då det första av de fyra adventsljusen tänds i väntan på julen.

Mats och Sam

Mats och Sam inledde med "Gläd dig du värld", följd av "Advent, mörker och kyla", fast våra hjärtan var varma!

Nilla sjunger "Vi tänder ett ljus i advent"

Da Capo blev det när Nilla och Mats tillsammans spelade "Rudolf Med röda mulen", Nilla på piano och Mats på orgel! Så duktiga båda två!

Trädkrypare (Certhia familiaris) är en fågelart inom familjen trädkrypare.

Den liknar andra arter inom familjen, med böjd näbb, mönstrad brun ovansida, vitaktig undersida och långa styva stjärtpennor som den använder för kunna balansera upprätt på trädstammar och grenar.

Arten återfinns i alla sorters skogsmarker, men där den överlappar med trädgårdsträdkryparen i Västeuropa återfinns den med större sannolikhet i barrskogar eller på högre höjder.

Honan lägger vanligen fem eller sex vita ägg med rosa prickar i det fodrade boet, men ägg och ungar är sårbara för angrepp från hackspettar och däggdjur, däribland ekorrar.