VERUM. Verumsfödde Mats Pettersson som publicerar månatliga lokalhistoriska texter om Verum med omgivningar har nu nått 200 publicerade artiklar.

Mats som är före detta ekonomichef är sedan flera år flitig skribent på www.vittsjobjarnum.nu. Mats är ofta anlitad föredragshållare att berätta om sina forskningar om inte bara Verum. Vid Lunds universitets 350-årsjubileum 2017 berättade Mats om universitetets första professorer i ekonomi.
Mats beskriver sitt intresseområde för skrivandet: Utöver det rent personhistoriska har jag sysslat med nordskånska småskaliga manufakturverk under tidigt 1800-tal som t ex glas- och pappersbruk, vadmalsstampar, färgerier, yllespinnerier och garverier. Dock har jag mest intresserat mig för att spåra enskilda personers livshistorik från arkivens gömmor. Vidare har jag studerat lokalsamhällets sätt att förhålla sig till det s k resandefolket. Mats berättar att han de senaste åren mest ägnat sig åt emigrantforskning.
Mink (Neovison vison) är ett nordamerikanskt mårddjur som har introducerats till många länder, bland annat Skandinavien, för pälsdjursuppfödning.

Minken är 30–45 cm lång, exklusive svansen på 13–23 cm. Hanen är större än honan och väger mellan 1–1,5 kg, medan honan vanligtvis väger omkring 0,75 kg. Framavlade minkar är större än vilda minkar och kan väga upp till 3 kg. Pälsen är mörkbrun med mörk underull och mörka stickelhår, till skillnad från det till utseendet liknande illern som har ljusa stickelhår och underull. Minken har vidare en vit hakfläck, men inte illerns vita teckningar kring nosen och i ansiktet
VITTSJÖ. Årets vittsjöbo 2022 blev två! Årets vittsjöbor kom till Vittsjö 1983 med utländskt påbrå men de har verkligen bakat in sig i orten. Många känner ”Maria” och Micha i Blå huset där de gräddat pizzerior under nära 40 år. Kommittén som utser Årets vittsjöbo består av Eva Wendt, Ebbe Persson och Leif Thånell. Flera förslag hade inkommit på kandidater men kommittén var helt eniga med sitt beslut på certifikatet med sigill som överlämnades.

Motiveringen till certifikatet lyder: Maria och Micha på Vittsjö pizzeria har i många år serverat Vittsjöborna goda pizzor- alltid med ett trevligt bemötande.
Året var 1983 då det sade ”klick” när Jadanak ”Maria” serverade dagens rätt till Micha i Kristianstad. Den glödande klicken flammade upp till kärlekslåga och snart var paret förenade till ett när äktenskap ingick. Efter några år som restaurangägare i Malmö fann de smultron- platsen i Vittsjö som numera är Blå Huset. Som invandrare till annat land tog de seden och kulturen som var rådande i Vittsjö och de har verkligen inlemmats i orten med pizza i Blå huset.
VERUM. Skrompasläkten
Min farmors morfar Håkan Nilsson tillhörde den stora Skrompasläkten i Verums socken. Han var född 1831 på Skrompet (Brogårdstorp/Lilla Bygget) och levde in på 1900-talet. Dennes far Nils och hans bror Ola Håkansson var de två av ”Skrompa-Håkan” Sonessons tolv barn som kom att äga de två gårdarna i Brogården som kallades Bygget och Lilla Bygget (Skrompet).
De gårdarna var före det laga skiftet, som genomfördes 1833, de enda hemman med riktiga byggnader som låg utanför den gamla gårdsklungan i Brogården. Dessa gårdar var på sammanlagt ¼ mantal. (Bygget var på 3/16 och Skrompet var på 1/16.)

Håkan Nilsson (1831–1906) och hans sonson Nils Håkansson (1902–1988) på en bild från början av 1906. Nils var son till Anton Håkansson (1862–1945) och alla tre var i tur och ordning ägare av gården närmast kyrkan i Verum.
”Stich Ericken” - även kallad Erich Skræder – var vitt känd för klokskap.
Under 1600-talet fanns i Verums socken en i Skåne vida berömd klok gubbe som kallades Sticke-Erik. Han bodde på Brogårdstorp, som kallades Skrumptorp eller mera vardagligt Skrompet, och hans verkliga namn var Erik Nielssen. Han påstods syssla med s k signerier och blev uppmärksammad av den nytillträdde kyrkoherden Lars Nilsson Opman. (Denne Opman var gift med företrädaren Jörgen Simonssen Schees dotter Anne och hennes syster Marna Jörgensdotter blev sedermera Carl von Linnés mormor.)
Domherren är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan.

Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar. Födan består främst av frön och knoppar. Domherren räknas inte som hotad. På latin heter domherren Pyrrhula pyrrhula.
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i träd, oftast unga granar och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar.
Sida 443 av 1529