”Ja´ skider där Skaden skider”
Som liten pojke satt jag ofta och lyssnade på när gubbarna som kom på besök berättade historier. Dom var i regel goda berättare som hade en förmåga att fånga lyssnarna, även om dessa hade hört berättelserna förut.
Det hände väl att de friserade sina berättelser en aning för att göra dem mer intressanta, men sådana bagateller hängde man inte upp sig på. Lyssnarna kunder kanske själva använda sig av en del formuleringar vid ett annat tillfälle. Om dom då inledde med ”di sir ad…” (dom säger att…), hade dom på något sätt avhängt sig ansvaret för eventuell osanning eller överdrift.
Förmågan att berätta hade utvecklats under generationer och ansågs nästan som en konstart. Detta gällde givetvis manfolk, för fruntimmer kallades motsvarande beteende generellt för ”sladder”. Jag skall här försöka återberätta en episod som ”di sir” ska ha utspelat sig vid tinget i Klippan.
Karl-Fredrik, eller som det på skånska ska uttalas ”Kal-Fredrik”, var stämd till tinget. Han hade, inspirerad av destillerade drycker, vid marknaden kallat landsfiskalen för ”ett djävla svin” och dessutom förklarat att ”ja skiter i dig” när han blev beordrad att ”skingra sig”. Karl var ett populärt namn med kunglig klang så i var och varannan stuga fanns det en ”Kal”.