HALLLAND och SMÅLAND. I Corona tider är det lämpligt att besöka naturområden där det bara är fåglarna som trängs.

Vi började med Trönninge Ängar söder om Halmstad. Där är det bra gömsle och man ser fåglarna på nära håll. Dit skall man inte köra med husvagn för det kan bli långt att backa om man får möte.

Vi fortsatte turen genom Halmstad, Tylösand och mindre vägar.
Norrut mot Varberg o Getteröns naturområde, på vägen dit kollade vi flera campingar men det var inte intressant så vi ringde och kollade om vi kunde hålla på Björkängsgården där Campingcluben brukar ha läger och det gick bra så där var vi alldeles själva.

Nästa dag körde vi genom Varberg vilket inte rekommenderas på grund av mycket vägarbete men till sist kom vi fram till Getteröns naturområde som har en fantastisk anläggning för fågelskådare och oss vanliga skådare. Vid naturområdet finns en alldeles ny ställplats men där var mycket vägarbete runt om så vi körde några km västerut till flygklubbens ställplats och där bodde vi både billigt o bra.

VERUM. I maj 1848 födde hustrun Pernilla Svensdotter en son som fick namnet Olof. Fadern Nils Persson var backstugusittare i Magnarp, Verums socken. Makarna hade sonen Per född 1846. Han blev artillerist med namnet Lindgren. Efter Olof kom barnen Nils, Sissa, Johan, August, Svante och Theodor åren 1851-1865.

T.v.: Syrtut och rock för lakej vid Oskar II:s hov åren 1872-1905. T.h. Marcus Holtermann och kronprins Gustaf. 

Olof tog som 20-åring värvning vid Wendes artilleriregemente och tilldelades där namnet Lindskog. Efter fyra år i Kristianstad flyttade Olof Lindskog till Visby på Gotland där han blev betjänt hos landshövdingen Rudolf Horn. Han har antagligen skött sina uppgifter där till full belåtenhet, ty efter 2½ år i Visby flyttade Olof till Stockholm för att bli betjänt hos förste hovmarskalken Marcus Holtermann som bodde i Arvfurstens palats (där nu utrikesdepartementet huserar). År 1879 utnämndes förre artilleristen Olof Lindskog till hovlakej hos kungen Oscar II och bosatte sig i hovförsamlingen. Han var då fortfarande ogift.

VITTSJÖ. Den 1 oktober kom det nya riktlinjer gällande besök på våra äldreboenden och i samband med detta hade jag åter kontakt med Gunilla Andersson på Omsorgsförvaltningen i Hässleholms kommun.
Frågan som ställdes var om det nu även kunde bli aktuellt med att öppna upp Träffpunkterna inom kommunen.

Detta är kontentan av informationen från Gunilla: I nuläget är det inte lämpligt att ses i större grupper och att ha öppen caféverksamhet är därför inte heller aktuellt eftersom det är svårt att begränsa antalet besökare.

Det är upp till arbetsgrupperna på Träffpunkterna att själva bestämma om mindre grupper (upp till 8 personer) ska få träffas i lokalerna och att man i så fall ska tänka på följande:
⁃ påminn att man ska stanna hemma vid minsta symtom.
⁃ håll avstånd till varandra, minst 2 meter.
⁃ tänk på handhygienen, använd handsprit.
⁃ inte använda köket.
⁃ be folk ta med egen fika om fika önskas (annars brukar kakburkar och termosar skickas runt, vilket inte är lämpligt just nu).
⁃ ses utomhus om ni kan och kom ihåg att hålla avstånd även där.

• Hösten har mulnat in med tilltagande mörkare timmar. Det är enbart frosten som saknas och en enda frostnatt skulle vara tillfredställande. Då skulle åkklipparen tas in för vinterförvaring sen alla fallna löv malts sönder av klipparens knivblad

• Fotografateliern i Wittsjö hålls öppen söndagar 1890 endast en månad framåt.

• Kyrkostämman beslutade år 1900 att höja orgeltramparens och kyrkogårdsvårdarens lön med vardera fem kronor.

• Den 120 år gamla likvagnen finns bevarad på muséet.

• Likvagnsafgiften beslutades 1900 till 1 krona och 50 öre inom församlingen och utom församlingen kostade vagnen 4 kronor.

• Kyrkostämman beslutade 1905 att föreslå kommunalnämnden att inköpa 250 tunnland i Kristenstorp för 6 000 koronor för uppförande av fattiggård kommande år.

• Kronofogden meddelade 1910 att auktion på fideikommisset Hofdalas egendomar i Vittsjö: ¼ mantal i Hårsjö, ¼ mtl i Hårsjö, 3/8 mtl i Olastorp, ¼ mtl i Snärshult, ¼ mtl N:o 2 i Snärshult, samt ¼ mtl i Rommentorp. (Kur: Vid denna tid vistades Karl Svensson ( Romna Karl) i Amerika. Han skrev till släktingen i Bröna: Köp ett hemman till mig. Jag kommer till Sverige nästa år. Så blev det också Romna Karl!)

Ulrik

Far hade skaffat sig får på äldre dar. Som ledare för flocken fanns baggen Ulrik, en saftig bit med krumhorn. Han var i regel ganska gemytlig och tyckte om när man kliade honom bak öronen, men man fick vara försiktig. Vände man ryggen till kunde man få sig en rejäl tryckare.

Far brukade roa sig själv och baggen med små slagsmål, som inte sällan slutade med seger för den krumhornade. Denne fick således god träning i att försvara sig och fårskocken. Detta var helt i sin ordning tyckte far, eftersom det var ett par hundra meter från husen till fårfällan och objudna gäster fick skylla sig själva.
Det hände mer än en gång att förbipasserande som skulle kela med de gulliga små lammen fick göra marksyning efter närkontakt med Ulrik.