VITTSJÖ. Boule banan på Marknadsplatsen besöks flitigt av trogna boulespelare. 

Från början, för ca 15 år sedan, startade några personer upp och spelade på grusplanen vid skolan i Vittsjö. Fler och fler ville spela och så började planerna på en boule bana på Marknadsplatsen. Några år senare fanns det 8 banor på marknadsplatsen. PRO hade då uppmärksammat intresset för spelet och både medlemmar och icke medlemmar var välkomna att spela.
Eldsjälen Jan Sjödal berättar att snart hade antalet spelare ökat till ca 30 pers.

VITTSJÖ. På söndag spelar Vittsjö årets första hemmamatchen på Idrottsparken. Detta Linköping. Bottnat i risker med covid 19 säger bestämmelserna just nu att samtliga matcher skall spelas helt utan publik.

Vittsjö-publiken har gjort sig känd som pådrivande för sitt lag och man talar i detta sammanhang med all rätt om lagets ”12;e” spelare. Vi får hoppas att restriktionerna lättas inom kort.

Det som däremot går att påverka är att stödköpa biljetter och därmed mildra effekten av den uteblivna intäkten. En stödbiljett är inte så mycket men tillsammans med många andra ger det ett välkommet stöd till klubben.

Förslag är att biljett för ”Inställd” match+ ”Utebliven korv”+ ”Uteblivet kaffe” kostar 100:-, du bestämmer själv!

EMMALJUNGA. I sommarens soliga dagar, inledde allsången vid fest intill Skomakar Pers stuga vid Kraxebodavägen. Flaggan var i topp, bord och sittplatser fanns på angivet avstånd enligt beslut i virustiderna. Programledare och organisatör var Karin Persson som i strålande solsken välkomnade de 40 besökarna, även från andra socknar.

Nilla Persson gladde med flera visor.

Unga Nilla Persson inledde som solist med Idas sommarvisa. Karin Persson informerade om hembygdsstugan och tidigare där bosatta. Under ett par hundra år har det funnits många boende i byrestugan. Den kanske mest kände lär vara Skomakar Per med sina Nillor. I stugan var det stora kalas vid högtidsdagar och då serverades det Bruna bönor samt tårta.

Sevärt i Vittsjö del 15.

VITTSJÖ. Altarstenar finns lite varstans även i våra bygder.

Denna aktuella altarsten är inte ett verkligt gränsmärke. Visserligen finns denna altarsten i gränsen mellan Verum och Bjärnum socknar men några få meter från gränsen till Vittsjö socken. År 2009 hölls den allra första gudstjänsten på platsen efter 350 år.

Altarstenen som fick sitt namn under Snapphanetiden.

Altarstenen har fått sitt namn efter en händelse omkring 1680. På den tiden var Skåne Svenskt territorium men grupper av motståndare till Sverige bildades och fick namnet Snapphanar.

Dessa rebeller gjorde livet surt för trakten då de rövade och stal för sitt livs uppehälle. De boende som var svensksinnade var särskilt illa utsatta av Snapphanarna.
En av dessa var svensksinnade var kyrkoherde Hans Göransson Feuk, bosatt i prästgården i Norra Åkarp, (Bjärnum). En mörk höstnatt 1680 kände en grupp Snapphanar att de borde delta i nattvardsgång. På grund av deras råhet och fruktat leverne var de uteslutna från kyrkan.

VITTSJÖ. Jag har åkt här ett antal gånger med bil men också cyklat runt lite vars stans och tanken har då kommit upp, vilket slit de föregående generationerna har gjort i det tysta.

När vinterarbete kunde vara att plocka småsten, eller att fixa enestörar som senare skulle användas till beteshagar.samt när gräset slogs med lie.

Vilket slit dessa stengärden har varit för de personer som bodde på landet eller de som var inhysta dagsverkare. Plocka och forsla fram tunga otympliga stenar som sedan skulle lavas upp till ett stängsel som höll inne/ute djur. O naturligtvis skulle det byggas på höjd men också på bredden, enklare eller lite finare. Men att få stenarna ligga kvar var ju även de ett verkligt stenarbete,ett pysslande som sysselsatte ett antal. Många av dessa stenarbete finns kvar än idag helt fantastiska att beskåda.