VITTSJÖ. På ett kallt och riktigt höstlikt Vittsjö Idrottspark tog hemmalaget under lördagen emot gästande Rosengård. Vittsjö visar upp ett ogenomträngligt försvarsspel samtidigt som hemmalaget gör matchens enda spelmål. Rosengård räddade en pinne genom att sätta en straff. Men Vittsjö förlorade troligen ett mål som tog i hjulställningen och ut!
Vittsjö visade även sin bredd i truppen genom att genomföra matchen utan fyra av sina nyckelspelare som misstänks vara smittade av Covid 19.

Matchen hann bara bli tre minuter gammal då Rosengård tilldöms straff. Denna förvaltade Anna Anvegård säkert och satte bollen helt otagbart för Anke Preuss i Vittsjömålet. Rosengård var därefter det spelförande laget under halvleken. Gästerna skapade under halvleken fem hörnor och fyra avslut på mål. Samtidigt visade Vittsjö upp sitt stabila försvarsspel.

Anke Preuss utsågs till Vittsjös bäste spelare

Anke Preuss sattes flera gånger på prov och visade då vilken stor målvakt hon är, inte minst genom fantastiska reflexräddningar. Under halvleken skapade Vittsjö fyra hörnor men endast ett skott mot mål, detta genom Michelle De Jongh. Första halvlek slutade 1-0 till Rosengård.

VITTSJÖ. Missa inte kvällens artikel från fotbollsmatchen mellan Vittsjö och Rosengård! Claes publicerar den troligen vid 18-tiden.

Barfotabarn
Barfotabarn var ofta ett tecken på fattigdom eller som i mitt fall en sorts frihet. Nils Ferlin skrev 1933 dikten ”Barfotabarn” då fanns kanske inte så mycket för barn att sätta på fötterna. Titeln speglar ju den tidens liv, inte bara kalla fötter.

Mats Pålsson sjunger ”barfota utan stumpor och skor” men visan handlar ju delvis om hur skönt det är att vara just barfota. Men friheten har ett pris i mitt och andras vånda över ischias som är en värk i stora höftnerven. Det finns i det sambandet ett talesätt ”håll huvudet kallt och fötterna varma” kanske en sanning med viss modifikation. När min ischias har varit som värst har sittandet varit det mest onda, men värken följer en dygnet om. Även bilsäten vintertid är ett fördärv och där kunde långkalsonger varit åtminstone räddningen för undertecknad.

VERUM. I början av detta år hade jag anledning att under rubriken ”Skogsbränder i Verums sockens ytterkanter” berätta om två stora skogsbränder som drabbat min födelsebygd med 120 års mellanrum – nu senast 2019 och en år 1899. När jag nyligen tog mig tid att djupstudera uppteckningar ur domstolsarkiven utförda av Gunnar Wallin under 1980-talet fann jag att samma trakt för snart 300 år sedan drabbades av två svåra skogsbränder under ett enda år. (Noteringarna har jag fått låna av Gunnars dotter Astrid Heinsen.)

Enligt ett domstolsprotokoll från hösten 1726 ödelades stora ljungområden bevuxna med furu- och eneskog i Brogården. Bränderna antogs ha uppkommitdels sedan byns bönder eldat upp ett par ekar i april, dels ånyo en månad senaregenom soldaten och fårherden Rymans tobaksrökning och ovarsamma eldning.

Bränderna blev under hösten föremål för rannsakning och dom vid Västra Göinge häradsrätten i Röinge och utslaget blev protokollfört den 29 oktober 1726.

Västra Göinge häradsrätt Domboken oktober 1726 T.h. Hejderidare med bössa och axelväska

BJÄRNUM. Intresset för historia och i detta fall andra världskriget är stort. Flera initierade fanns på plats då Ingvar Lindberg berättade om ockupationen av Danmark 1940.

Drygt 30 personer fanns samlade då Bjärnums Museum anlitat Ingvar Lindberg som föredragshållare i ämnet. Bland åhörarna fanns flera som har världskriget som intresse, några av dessa hade åkt lång väg för att vara med vid föredraget.

Ingvar inledde med hur det såg ut då tyskarna gick över gränsen mot Danmark den 9 april 1940. Han berättade om en episod då en tandläkare blivit väckt av de invaderade. Ingvar växlade under kvällen hela tiden historiska bilder med egna bilder från samma plats.

Efter ockupationen hade tyskarna tagit en del fångar. Några av dessa fanns i ”Shellhuset” i Köpenhamn. Engelsmännen och RAF inledde ett försök att frita dessa. Vid flyganfallet mot byggnaden störtade ett av de första planen. Delar av planet brann vid ”engelska skolan” och de efterföljande planen trodde detta var en markering för var de skulle fälla sina bomber. Detta skulle komma att bli en katastrof, många inte minst barn omkom vid bombningen, berättade Ingvar.