Björstorps grönsaker

EMMALJUNGA. På lördagen lämnade vi den frivilliga karantänen för att inhandla vårprimörer hos Björstorps grönsaker här i Emmaljunga. Utbudet var inte så stort så här i början av säsongen, men det som fanns var desto godare. Jag hade beställt olika sorters sallad, rädisor och rabarber, vilket Anja plockat ihop till mig i förväg. Dessutom fanns det salladssenap, dill och persilja.

Anja Enström med mina varor.

Läs mer …

Supermåne

VITTSJÖ. I torsdags kväll var det supermåne. Det här är ett fenomen som astrologen Richard Nolle beskrev så här 1979 "...en nymåne eller fullmåne som inträffar då månen är som närmast eller nära (inom 90 procent av) sitt närmaste avstånd till jorden i en viss bana (perigeum). Kort sagt, jorden, månen och solen är i linje, med månen i sin närmaste position till jorden."

Supermånen i Vittsjö.  (Klicka på bilden för att få en större bild)

När jag tittade ut så såg jag denna fantatiska måne lysa så starkt. Jag gick efter kameran och gjorde mitt bästa för att zooma in och ändå hålla den inom bildytan, lätt var det inte men resultatet blev över förväntan. Lite lustigt var det när en vän som bor i Salt Lake City, Utah, USA. hade tagit nästan en exakt likadan månbild!

Läs mer …

Bålet i Hårsjö välkomnade utan sång

VITTSJÖ. Hästhult AIK behåller traditionen med Majbål trots Coronatider. AIK:s första majbål skedde på skolgården 1975, fyra år efter klubben förvärvat den gamla skolan. Snart flyttade majbålet till ängen intill skolan och där har våren välkomnats med bål Under senare år, även i år förgylldes samlingen med fyrverkeri.

Efter rök kommer eld!

Läs mer …

Vittsjö PRO

VITTSJÖ. I dessa tider när inget är som vanligt så finns ju naturen runt omkring oss alla. Passa på och njut.

vit blomma

Vittsjö PRO fortsätter att ha stängt på alla sina verksamheter på obestämd tid, i dagens läge vet ingen hur länge den här epidemin varar. Vi får hålla oss till tåls och invänta fler positiva instruktioner från högre ort.

Läs mer …

Långt efteråt…..

EMMALJUNGA. Tiden är slutet av 1980 talet då min partner och jag inte var ett par i egentlig mening.
Vi gick på samma akvarellkurs i Alingsås och båda kände för att vi skulle utveckla oss vidare. Vi upptäckte i en kurstidning att Löftadalens folkhögskola utanför Åsa hade akvarellkurser den sommaren.
Sagt och gjort vi sökte och blev båda antagna men tyvärr veckorna efter varandra.
Efter moget övervägande så antog vi anbudet, Kristina åkte till första veckan.
Det sägs ”att all vår väntan bliver svår” men till slut blev det min vecka.
Redan första dagen på kursen märkte jag hur svårt det var att måla utan Kristinas stöd. Vi var på stranden, vågorna smekte stenar, grus och fin sand och plötsligt slog saknaden frivolter i mitt huvud. Jag sprang åter till mitt rum, fann pennan och orden kunde formas.

Långt efteråt.
Jag sökte dina spår på stranden
i en sand
där stormen hårdhänt lekt
men jag fann dem bara
i mitt hjärta
spåren som du varsamt smekt.

Jag sökte dina händers hud
i en natt
där sömnen våldsamt flytt
men blott drömmen gav
en aning
och en längtan efter dej på nytt.

Jag sände dikten till Kristina som målade en akvarell och skrev dikten på.