KOLMÅRDEN. Med dryga tjugoentusen entusiastiska orienteringslöpare bjöd Kolmårdens branta och krävande berg på en spännande, om än tuff, orienteringsvecka. Världseliten var på plats och gav publiken fina lopp att följa samtidigt som solen lös med sin stekande närvaro. OK Torfinn representerades av sex styckena flitiga löpare, varav hälften av dessa fick uppleva hela veckan och kämpade sig därmed genom alla fem etapperna med endast en vilodag emellan. Bäst gick det för Lennart Erfors som sprang hem nionde platsen av etthundra fullföljande löpare i klassen H65K.
Arenan full med löpare o publik under sista etappen av årets O-ringen. Den mest kuperade etappen av dem alla
O-ringen arrangeras på olika platser i landet under vecka 30 varje år. I år började första etappen på måndagen och avslutades på lördagen. För den som inte hade gått på semester än passade det därför utmärkt att åka upp och springa den femte och avslutande etappen. På uppvägen läser vi att den sista etappen ska vara den mest kuperade och krävande av veckans etapper. Heh. Omplanering av tänkt längd på tävlingsbana fick göras. Skribenten själv valde efter en stunds funderande banan ”Svår 5,0 km” istället för den tänkta 7,5 kilometraren. Efter en varm busstur och 1,5 km lika varm promenad ut på tävlingsarenan, 2,5 km till start och sedan totalt 6 km kontroll-letande, var jag rätt mör i kroppen. Fördelen med att endast springa en etapp och dessutom vara anmäld i en motionsklass (dvs inte i tävlingsklass), är att tävlingsnerverna håller sig extra lugna och tillåter bland annat små omvägar på banan för att få i sig några extra klunkar vatten.