BJÄRNUM. Det blev rekord både vad gäller antal fordon och publik vid den 10:e Motorhistoriska dagen i Bjärnum. Klarblå himmel och mängder av fordonsentusiaster strömmade till under hela dagen.

Östen Krantz, Åke och Jan Karlsson, alla bil och mc-entusiaster, är de som för 10 år sedan startade upp meetinget. Det startade lite försiktigt men har nu efter 10 år vuxit till en välkänd och aktad träff. Träffen lovordades av flera jag pratade med, inte minst genom det trevliga mottagandet och den fina organisationen. Platsen vid Åke Karlssons bilverkstad gynnar även publiken som enkelt kan gå mellan fordonen som finns uppställda utomhus eller besöka en fordonshall med massor av främst Opel-bilar av äldre årgångar. Mat, dryck och glass fanns naturligtvis på platsen.
Start för mötet var satt till klockan 9, men en god stund tidigare rullade de första in med sina bilar. Sedan bara fortsatte bilar och motorcyklar att anlända. Personalen med uppgift att försöka ställa upp fordonen helst efter fordonsmärke hade det riktigt svettigt.

Efter två timmar fanns inte kvar mycket utrymme för fordon, men det löste sig genom lite improvisation. Dessutom var det så att några besökare efter att snackat med likasinnade, beskådat alla uppställda fordon, fikat eller passat på att äta, valde att köra vidare. Därmed uppstod välkomna luckor efterhand för de som kom senare.
RÄTTVK. Är man, som jag, dalahästfantast och amatörsamlare åker man 60 mil till Hantverksbyn i Rättvik för att se på det lilla ”Hästsläppet”. Detta sker varje Kristi Himmelfärdsdag sedan 2000.

Här visar snidare och målare upp sina hästar, den ena konstfärdigare än den andra. Detta till skillnad från det stora ”Hästsläppet”, som gäller levande hästar som släpps ut på bete. (Jmf ”Kosläppet” som vi har.)

Första dalkarl som mötte mig i ingången var Johnny Gudmund, som ärvt snidarådran efter sin far. Rättvikshästen började sin bana i början av 1950-talet och var då grå och vit. Numera har den även blivit till i andra färger och Johnny anförtror mig att han använder svagdricka för att få fram rätt lyster.
VITTSJÖ. Klara, färdiga, ”Gå”! Ja, -alltså gå på riktigt, – sporten där det är förbjudet att springa, har nu kommit till Vittsjö.

På tisdagskvällen var det premiär för gå-fotboll. Spelare ur föreningens damallsvenska lag visade den lilla men initierade publiken hur trevlig denna form av motions- fotboll är.
Gå-fotbollen, eller Walking Football som det ursprungligen heter, kommer från början ifrån England och Chesterfield och har sedan spridits och blivit en populär aktivitet på många håll runt om i Europa. Nu har den genom idrottsföreningen och Erika Nilsson nått även till Vittsjö. Även KDFF har startat upp gå-fotbollsträning. Tanken är att köra igång träning även i Bjärnum och Hässleholm under året berättar Erika Nilsson.
VITTSJÖ. Varmt välkomna på ”Gåfotboll” vid Vittsjö Idrottspark! En fotbollsform som funnits ett tag i Sverige men som inte är så utbredd ännu.

Våra allsvenska tjejer kommer att köra en uppvisningsmatch den tisdagen 4/6 kl 19:15, därefter kör vi träning för de som vill.
Reglerna är enkla, 6 personer i vardera lag, man får inte springa och man har ingen målvakt. Tackling och fysisk kontakt är inte tillåten. Så klart är där några enkla punkter till att hålla koll på.
Vi ses den 4/6, 19:15 på Vittsjö IP! Varmt välkomna!
Ekorre (Sciurus vulgaris), även känd som Röd Ekorre Ekorren är rödbrun på ovansidan men blir vintertid gråare (i vissa nordliga områden helt grå, varvid pälsen kallas gråverk). Undersidan är gräddvit.
Variationer i pälsfärg gör att vissa stammar är mörkare eller gråare. Pälsen skiftas två gånger årligen. Vinterpälsen är tjockare och längre, och har också markanta örontofsar vilket andra ekorrarter saknar.
Ekorren skiftar till vinterpäls mellan augusti och november. Pälsen av ungdjur är svartbrun eller rödbrun. Ekorrar lever ensamma och delar helst inte mat med andra.
Sida 872 av 1527