VITTSJÖ, BJÄRNUM. Den 2 oktober varje år är det ”Skolfotots dag”. Det du kanske inte visste är att detta med att ta skolfoto är en mer än 100 årig tradition. Redan i slutet på 1800-talet blev barnen i skolan fotograferade.

Säkert minns du våndan av denna dag. Vattenkammade, prydliga och allvarliga plåtades vi uppställda i klassrummet eller på skolgården, oftast av en lokal fotograf. På 1950-talet kommersialiserades branschen och det första renodlade skolfoto-företaget startade i Malmö.

Dagens skolungdomar har säkert samma problem som vi upplevde. Säkert vaknar någon på fotograferings-dagen med en gigantisk finne på näsan. Idag handlar det kanske även om tandställningen och att kvällen innan öva in den bästa posen för morgondagens fototillfälle.

MARKARYD. Vi har varit på Smålandet i Markaryd på Älgsafari det är brunsttider så älgtjurarna var oroliga och hade koll på var enda ko. Det var svårt att räkna dem för de sprang här och där.

Älgar är ett släkte ”partåiga" hovdjur och de största nu levande hjortdjuren. Populationerna listades fram till mitten av 2000-talet som en art med varierande antal underarter.

Utöver sin storlek känns älgar igen på den hos hanarna stora flertaggade kronan. De förekommer vanligtvis i löv- och blandskog i tempererat till subarktiskt klimat. Älgar har haft ett mycket större globalt utbredningsområde men jakt och annan mänsklig aktivitet har reducerat populationen genom historien. Arterna lever av växtdelar, som blad och vattenväxter. Till skillnad från de flesta hjortdjuren så lever älgar till största delen ensamma. De är dagaktiva och förflyttar sig stora sträckor per dygn. Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet.

• Det stundar till årets andra husförhör. Det blir hos Erna Olsson i Hultatorp tidigare skola. Dagen blir den 2:e och klockslaget är bokat till klockan 19. Stefan D kommer att vara föredragande. Dags att söka upp samt damma av Katekesen! Dessutom kommer hembygdssångarna att underhålla.

Så här trevligt var det vid förra årets husförhör i gamla skolan.

• Dan efter, den 3:e skall Gundrastorp kyrkliga förening jubilera med minnen från de gångna årens aktiviteter.

• Höstmånaden är förbi. Nu inträder slaktmånaden, om det har något samband med jakten på skogens större villebråd är oklart. Med ytterligare raska steg under 30 dagar är vi inne i vintermånaden!

• Jag saknar verkligen inte varken gevär eller morgontrötthet på älgpasset. Jaktintresserade sköter jakten på mina marker betydligt bättre. Mygg och knot har sina gyllene tillfällen att angripa orörliga och försvarslösa bösshållare.

• Hemvärnsområdet samlade över 100 aktiva 1972. Det var hemvärnsmän och lottor i skilda befattningar som Arne Gunnarsson höll sin fasta hand över. Övningen började på lördag kväll och avslutades med arméns välsmakande ärtsoppa på söndagsmorgonen.

Etapp 9 tisdagen den 16/5. Resan till Jackson.

Kartbild över resvägen Kartbild 3

På morgonen var det – is och snö på träden, barnbarnen tyckte detta var roligt

Så här såg det ut när vi vaknade -snö på träden

Att vi var på hög höjd blev jag varse när jag lekte med barnbarnen, fick inte tillräckligt med syre, blev mycket trött, orkade knappt inget. En annan effekt av den höga höjden var en chipspåse som svällt upp och var nära att brista.

Chipspåse som höll på att brista.

Efter att vi tillagat och ätit frukost, packat och ställt i ordning i stugan, lämnat tillbaks nyckeln åkte vi c:a. 10:30 mot vårt nästa resmål Jackson. Efter att vi stannat till i Mammoth Creek, handlat, tagit foto på de snöklädda bergen åkte vi vidare på väg 395. Vi färdades på vacker väg, några små samhällen, snöklädda berg på båda sidor, några små sjöar.

Det fanns 3 möjliga vägar att passera berget i ”Yosemity nationalpark”, 2 av dessa var stängda på grund av stora snömassor.

”Lyckan”!
För cirka trettiofem år sedan jobbade jag som lantbrevbärare i staden där jag bodde. Under den tiden körde jag genom en liten by, som låg inom min linje.
Just där fann jag ”Lyckan”, inte för egen del, den hittade jag senare.

Lyckan var ett litet torp som låg där övergivet, så vackert åldrat och en aning skamfilat, men med en trädgård fylld av förväxta äppelträd, rabatter med vilda och en gång odlade blommor.
Pioner, både röda och vita, prunkande i all sin prakt, gulmåra med sina långa stjälkar och på försommaren även liljekonvalj, min egen favorit.
På tomten som var en riktig ”stenklämma” låg också ett litet uthus närmast i förfall. Otaliga var mina koppar kaffe och hemgjorda smörgåsar med brevbärarskinka (ost) som jag konsumerade där. På gott och ont ökade nog matlusten på denna sköna plats.