Min vänsterarm har varit obrukbar då och då sedan min tidiga ungdom. Snarare är det axeln som varit ett stort bekymmer av och till.

Februarivintern 1951 var en av de snörikaste i varje fall i Dalsland, det gjorde oss pojkar till backhoppare, med de träskidor som vi ägde. Vi tränade varje dag och blev rätt duktiga, men så var olyckan framme, jag gjorde en kullerbytta i underbacken och axeln hoppade ur led. Med förenade krafter lyftes den på plats och total tystnadsplikt blev förbehållen alla, våra föräldrar gillade inte att vi hoppade.

Ja det är bara att vänta på att mina trumpetutor ska börja blomma.

I år har de växt så in i norden, lite rangliga men snart så når dom ända upp till hustaket. Jag har förhoppningsvis tre olika färger, vita, rosa och orangefärgade och de doftar endast på kvällen, och alla doftar ljuvligt. Visst är dom värda att vänta på alla dessa vackra blommor som finns i min närhet. Nu finns det knoppar i olika storlekar så dom är på gång.

Nu återstår c:a. en månad (30/8) innan startkortet till cykeltrimmet ”Känn din Bygd” skall vara inlämnat till Bengt Troedsson Verum. Ifyllt med minst 30 st. av de 36 st. kontroll-bokstäver som gäller till årets tävling, om man vill vara med om utlottningen av det 100-talet vinster som är i årets tävling, utöver Snapphanebygdens Sparbanks sponsrade cykel.

Bild av startpaketet

VERUM/ VESLJUNGA. Vi hade glädjen att få ha två av våra barnbarn hos oss några dagar, och på en av dessa dagar hade vi bestämt att vi skulle åka till ”Vesljungasjön” och bada.

En bild av det låga vattenståndet.

Denna sjö är grund och barnvänlig och som vi ofta besökte med deras pappa när han var i deras ålder. Vi har varit där tidigare en gång i år men då var det så mycket frömjöl och liknande i vattnet så det inbjöd inte till bad denna dag, det blev mest lek med tall o grankottar som barnen hittade mängder av i skogen vid sjön.

Att det är torrt och ont om vatten blev jag varse om när vi kom dit, sandstranden var säkert 10 m bredare än den varit tidigare, vattenståndet var mycket lågt.

VITTSJÖ. Motionärer stannade. Bilister stannade. Nyfikna stannade upp. Alla för att se när Sigvard Gustavsson skördade det torra gräset vid väg 117. Det tidigare grönskimrande gräset har med tiden antagit en brunaktig färg. Allt beroende på den intensiva värmen. Nu var tiden inne för skörd.

Intresset för skörden var stort.

Den yngre generationen föredrog dragdjuren. Sigvard Gustavsson från Hälde Hästkraft i Lilla Frösboholma var på plats med hästar och slåtterskär. Sigvard är urskåning och hästarna är svenska. Slåttermaskinen är från Tyskland medan aggregatet med knivbladen kommer från USA. Nog är det internationellt.
Skördeplatsen var utmed väg 117 norr om dammen Gässlingen.