Boktips!

Carson McCullers, en författare som enligt egen utsago hade mer att berätta en Hemingway och gjorde det bättre än Faulkner, har förlagt handlingen i den här korta och mycket märkliga romanen till en amerikansk småstad bortom all ära och redlighet – en plats där det visserligen finns en kyrka, en bomullsfabrik och ett antal slitna arbetarbostäder - men inte mycket mer.

Jo, förresten, precis mitt i staden ligger ett gammalt hus som ser övergivet ut, ett fallfärdigt ruckel som lutar så mycket åt höger att det antagligen kan braka ihop när som helst.

I huset bor någon sorts kvinna som heter Amelia Evans – numera gammal och skygg, men en gång i tiden den lilla stadens centralgestalt – en dominerande och dominant person kring vilket det mesta kretsade på den tiden då det begav sig.

I huset drev hon en affär/handelsbod och både den och husets trappa, veranda och trädgård, var ställen där man samlades på kvällar och helger – för att helt enkelt umgås och prata lite skit.

Inget konstigt med det kanske, men en sen och ljum – och stjärnklar - kväll, när de flesta hade gått hem och bara Amelia och några män stod kvar på trappan och småpratade med varandra, fick de plötsligt se en mycket liten, puckelryggig och illa klädd främling, komma emot dem, bärande på en gammal kappsäck.

VITTSJÖ.

För större bild, klicka

FARSTORP. Den kyrkliga julen i Farstorp blir traditionell med både julbön och julotta.

Hästvedasonen Bror Lund, 85 år, född i byn Skärseröd men sedan länge bosatt i Hästveda samhälle, slår troligen svenskt rekord till helgen.

På julbönen julaftons eftermiddag klockan 16.30 medverkar han nämligen med sång i Hästveda. Han gör det för 68:e gången utan ett enda uppehåll!

Klockan 13.30 medverkar Bror Lund med sång i Farstorps kyrka. Detta blir den 35:e gången i obruten följd.

”Det allra mesta känns bra inför julen och de olika framträdandena säger 85-årige Bror Lund - tidigare företagare och köpman - till vittsjobjarnum.nu. Man har ju fått en viss vana” ler han…

Redan klockan 06.00 på juldagens morgon blir det julotta i Farstorps kyrka, precis som vanligt.

Steglits är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar.

Steglitsen lever mest av diverse frön, främst från tistlar och kardborrar. Historiskt har den varit en uppskattad burfågel på grund av sin vackra fjäderdräkt och sin sång, och dess närhet till människan har gett den både symboliska kvaliteter och gjort den till ett populärt motiv i måleri och litteratur.

Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. Den överger de nordliga delarna av detta häckningsområde och flyttar i oktober– november. Delar flyttar till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.

Steglitsen är över stora delar av sitt utbredningsområde en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar.

EMMALJUNGA. I lantlig miljö med kaffe och hembakat tackade vi för många trevliga bokcafémöten som vi haft i Emmaljunga, under ledning av Viveca Johansson.

Mycket gott att välja på! 

Många böcker har diskuterats och många ämnen har dryftats och varje gång har Karin Blank försett oss med goda smörgåsar och kaffe.

Gräddhyllans slabang hade en strykande åtgång!

Men nu var det slut med detta för i år, och att vi närmar oss jul märktes på samtalen och inte minst på ljusen som lyste både inne och utomhus.
Tänk så givande det är att få vara tillsammans i goda vänners sällskap.