FARSTORP/ BJÄRNUM/ VERUM. Till Allhelgonahelgen smyckar vi våra kära anhörigas gravar, gör besök på en eller flera kyrkogårdar och tänder ljus. Den här fina seden har vuxit sig allt starkare – överallt – under senare år. Sedan vi fick nuvarande almanacka med helgdagar och vardagar på senhösten, har traditionen stärkts. Det var i början av 1950-talet som en omläggning gjordes.
Sverige har också tagit emot starka influenser utifrån, inte minst från katolska länder, där kyrkogårdarna badar i levande ljus, i månadsskiftet oktober/november.

På den ”gamla” kyrkogården i Farstorp vilar makarna Olof och Johanna Persson, vilka hade ett hus i Bjärnum. Han kom från trakten av Broby och hon var född Hultner med rötterna en bit från Glimåkra. Först drev de lantbruk en bit från Lunnom vid Broby, men en brand slog till med förödande kraft när makarna hade fått ett par av sina blivande fem barn.
Olof Persson var född 1877 och Johanna kom till världen 1887. De köpte efter branden en gård i Piparp mellan Farstorp och Hästveda. Där bodde de kvar till mitten av 1940-talet. Hon dog 1961 och han 1975. Olof bodde kvar i huset i Bjärnum tills han dog, bortåt 100 år gammal.
FARSTORP. 120 personer kom till Farstorps bygdegård, som fylldes till sista plats, när bygdens son, professor Ola Engkvist, Göteborg, framträdde på hemmaplan och berättade lättsamt och informativt om dagens omtalade begrepp AI (articifiell intelligens).

Den snart 100-åriga föreläsningsföreningen hade satsat lite extra på att ”få hem” AI-professorn till terminens andra föredrag.
Termen AI myntades redan 1956 och brukar beskrivas som förmågan hos maskiner att efterlikna mänsklig intelligens. Till skillnad från människan saknar AI dock både känslor och sunt förnuft.
Professor Engkvist belyste möjligheter och risker med AI samt etiska avvägningar och utmaningar med tekniken bland mycket annat. Tekniken ska framöver till exempel kunna hjälpa läkare att ställa rätt diagnos och allmänheten att bättre lära känna sin hälsa. Ola Engkvist är optimist och tror inte att AI kommer att leda till massarbetslöshet – inte i nuläget i alla fall.
VITTSJÖ. På initiativ från fastighetsägaren Krister Lindkvist har Vittsjö Vårdcentral fått ett konstverk som nu pryder vid entrén. Mycket passande och symboliskt är det ett vackert utsmyckat träd, -”ett tecken på växtkraft och en stark strävan uppåt”. I trädet finns även skulpturer av några fåglar som ofta ses i bygden.

Det är den mycket kände Osby- konstnären Sven- Ingvar Johansson som skapat den fina prydnaden. Trädet har ännu inte fått något namn, men flera förslag finns, enligt Krister Lindkvist.
Det är inte första gången som Sven- Ingvar skapar konst för bygden. Han har bland annat skapat konstverken som föreställer syskonen Peto, grundarna till Bjärnums museum. Även i Hässleholm finns flera verk av Sven- Ingvar. Naturligtvis återfinns även hans konst på flera platser i hemorten Osby. Även i Örebro finns några av mina verk, berättar Sven- Ingvar.
VITTSJÖ, BJÄRNUM. Ljushögtiden Alla Helgons Dag, när vi i Lions Club Vittsjö/ Bjärnum sätter ut ljuslyktor på små båtar i Gåsadammen i Vittsjö respektive Ankdammen i Bjärnum, är mycket uppskattad som ett sätt att hedra bortgångna nära o kära.


I år sker det den 2/11, i Vittsjö mellan 17- 19 och i Bjärnum mellan 17.30 – 19.30.
Platserna är som vanligt i Gåsadammen i Vittsjö o Ankdammen i Bjärnum.
En lykta kostar 40 kr och man får 3 lyktor för 100.
TYKARP, IGNABERGA. När höstmörkret sänker sig över markerna kring Tykarpsgrottan dyker diverse varelser upp längs smala slingrande vägar och i marschallernas sken får besökarna stifta bekantskap med allt från sagoväsen som ”vildvittror” ….

…till människor som en gång levt och verkat på platsen. Årets Mörkervandring med HeTS (Hessleholms Teatersällskap) är i år förlagd till en ny plats där personer som haft anknytning till trakten får berätta sin historia. Guide är även i år Olavi Olsson som vägleder publiken.
Vad en ”trollknuta” är för något och vilka hemskheter en sådan kunde föra med sig får vi veta i början av vandringen, likaså vad ”skärsla” betyder. Folk var mycket vidskepliga förr i tiden och trodde blint på häxkonster och onda makter.
Nere i kalkgruvan arbetade både kvinnor och män under svåra förhållanden och det förekom en hel del olyckor som ibland kunde kräva någons liv. Gruvan i Tykarp var dock relativt förskonad från ras och det ansåg man vara ”Gruvfruns” förtjänst.

Hon vakade övergruvarbetarna och det gällde att hålla sig väl med henne om man vill överleva där nere i underjorden.
Sida 189 av 1527