Skriven av Gabriel Jönsson. Född i Glumslöv 1892

December, din natt är så droppande lång
så boskapen biter i krubban av hunger
och drömmer om sommar och klöverstinn vång.
Men mitt i det mörka förnimmes en sång:
ett sken i ett fönster, en flicka som sjunger.

I stuglängan skrider en sextonårstös
med skimmer kring håret och hönshud på armen.
Hon gick genom salen och ryste och frös
när rutan stod svart mellan korsen i karmen
och brickan skar in i den bulliga barmen.

Nu står hon på tröskeln, och dörren ger knarr
och ljusen flyr snett i det sugande draget.
Hon skakar i särken och sjunger med darr;
då vaknar de gamla vid himmelsk gitarr
och öppnar så sakta ett öga i taget.

Och kossan som var i en klövervarm dröm
och suggan som snarkade tungt i sin stia
och kalven som drack vid en gräddgyllne ström
-de vaknade alla och gav sitt beröm:
Ack, det är ju Agda som går som Lucia...