VITTSJÖ. Tänk så mycket man kan göra med sina händer! I fredags kväll samlades en grupp damer i Vittsjö Missionshus för att njuta av andras hantverk men även för att skapa själva. 

Seija och dockan 

Seija-Lisa Persson var inbjuden för att visa allt det handarbete hon har skapat i sitt liv.

Borden var fulla med diverse konstverk tillverkade på olika sätt; virkat, knypplat, vävt, sytt, frivoliteter, makramé mm.

Det var med stora ögon vi tog del av allt det vackra. Kommentarer som -Titta! Så vackert! Makalöst fint! hördes både här och där. 

Seija-Lisa har handarbetat i hela sitt liv. Hon kom som krigsbarn från Finland då hon var 8 år. Då var hon liten som en 4 åring sades det, eftersom hon en längre tid varit svårt sjuk i öroninflammationer. Hon minns inget av den långa resan från sitt hemland genom Sverige förrän hon kom fram till Hässleholm. Där fick hon reda på att hon skulle åka ett tåg mot Markaryd. I Vittsjö möttes hon av Alrik Persson som skulle ta henne till sin syster Olga där Seija-Lisa sedan växte upp.

Alrik körde posten och då hade prästen i Vittsjö Sten Hallonsten frågat honom om han visste någon som kunde ta hand om en liten sjuk flicka från Finland. Alrik gick hem och frågade Olga om hon ville och så blev det!

Seija-Lisa berättar att då Olga satt och stickade en dag la hon arbetet ifrån sig och gick ut. När hon kom tillbaka satt den lilla flickan och stickade! Hon hade fått lära sig av sin mormor i Finland. Sedan dess har Seija handarbetat. Så fort hon sett något hon inte kunnat tidigare har hon tänkt: Detta måste jag lära mig! 

2004 fick Seija-Lisa kulturpris av Centerkvinnorna i Kristanstadsdistriktet.

Sedan var det dax för oss andra att arbeta med händerna. Regina Nilsson från Eket som arbetar som florist i Örkelljunga hade kommit för att lära oss att binda höstkransar. Vi hade hjälpts åt att ta med löv och annat vackert från naturen i höstens alla färger. När Regina visat för oss sådant man kan tänka på då man binder kransar, fick vi själva prova. Det var en glädje att få arbeta tillsammans och resultaten blev fantastiska!

Då vi var färdiga blev det kaffe och äppelkaka. Innan vi åkte hem med våra färgglada konstverk höll jag en andakt som handlade om att Jesus säger i Bibeln att vi inte ska oroa oss, att vi ska se på blommorna på marken de står så vackert, de sår inte och de skördar inte och ändå har Gud omsorg om dem. Det får påminna oss om att Gud har stor omsorg även om oss. Att söka efter Guds närvaro i våra omständigheter förändrar oron. Även om den inte försvinner så gör den något med blicken.