VERUM. Jag skulle vilja inleda denna nyårshälsning med att anknyta till tidningarnas många kåserier om nyordslistan som utges av ”Institutet för språk och folkminnen”. Såsom född i början av 1940-talet och därefter fram till omkring 1965 bosatt i Verum fick jag för egen del såväl höra - som hjälpligt lära mig - vilka gamla ord och uttal som tillämpades där.

Sålunda handlar denna korta berättelse inte om ”nyordslistan” utan om ”Gammelord från Verums socken”.

Dessa två gamla verumsprofiler kunde alla ”gammelord” och använde uttalet ”Eun, beun, steun, eunegreun”. Ture Thuvesson (1904–1985) och Lars Nilsson (1874–1956) kallades oftast av folket i bygden för ”Janna Ture” och ”Ko Lassen”.

Eun, beun, steun, eunegreun
Västerut räknat ungefär bortom Mejarp och Malseröd uttalas diftongerna ”En, ben, sten, enegren” som ”Ein, bein, stein, eingegrein” och österut räknat ungefär bortom Hörlinge och Björkeberga säger man ”Oin. boin, stoin, oinegroin”. Däremellan gäller i Verums kärnområde uttalen ”Eun, beun, steun, eunegreun”. Det var även så att personer födda i Verums socken före omkring 1860 hade vuxit upp med ett rullande r-ljud. Ungefär som det också har varit på Listerlandet i Blekinge.

Karta från Gösta Sjöstedts bok ”Ordbok över folkmålen i Västra Göinge härad” som visar ”diftong-gränsen” genom Verums socken.

Jag skulle alltså kunna säga till en som fyller 80 i år: ”Da ä räunt au lide sjojled att tien gaur sau fort sau ölla, liasom Du, ä blena 80 aur äldre sinn fortisejs.”. D.v.s. Det är rent av lite tråkigt att tiden går så fort så att alla, liksom Du, har blivit 80 år äldre sedan fytiosex.

I anslutning till julhelgen har jag kopplat av med läsning av boken ”Spögeri” skriven på dialekt av Verumsfödde Gunnar Olsson (1925–2018). Detta har också väckt några gamla minnen till livs.

En söndag på 1960-talet kom en gammal verumsbo hem till oss för att göra några inköp. Han sa: ”Raur ja köba eun snusausk o eun kavring elläl da ä hejlat.

Innebörden var ”Får jag köpa en dosa snus och en kavring trots att (eller fastän) det är helg” Utgående från titeln ”Mögeda födor” på en av Olssons dikter och från egna erfarenheter av att vandra barfota längs Vieån kan jag säga: ”Au o gau pau vegen feck ja mögeda födor o skidena beun.”

Innebörden är: ”Av att gå på bukten vid ån fick jag smutsiga fötter och skitiga ben”.

Denna plats var åbukten som ligger mellan den nuvarande fotbollsplanen Nillavallen och Vieån. Området kallades ”Skidenbena” på egendomskartorna från 1800-talet.

Vieån med utsikt mot kyrkan och gamla folkskolan uppströms från ”Store Bro”.

Uppteckning från Verum i Gösta Sjösteds ”Ordbok över folkmålen i Västra Göinge härad”: Ha ä du for en jävel, såm tjör mä saudant jävelskab o skräme mit ög. Sagt av en person i Verum, då prästen kom cyklande på en gammaldags cykel.