Author Listing

Bladen är dubbelt parbladiga, och deras övre del är sporalstrande, men inte den nedre. De flesta flikarna i den sporalstrande delen är helt och hållet ombildade för denna funktion, till formen mycket smala och alldeles överhöljda av sporgömmen.

Familjen safsaväxter (Osmundaceae) skiljer sig från andra ormbunkar framför allt genom sporgömmets konstruktion. I stället för den hygroskopiskt arbetande ringen har sporgömmets vägg en rundad grupp tjockväggiga celler och genom dessas verkan öppnar sig sporgömmet med en lodrät springa, inte som hos andra med en tvärspringa.

Safsan eller "safsabusken" har i Sverige även fått namnet "kungsbräken". Det förra, sydsvenska namnet har man trott sig kunna förklara ur ett gammalt gotiskt ord, som betyder "veta", eftersom man förr trodde att denna ormbunke kunde ge hemliga kunskaper.

Tistelfjäril, är en fjärilsart i familjen praktfjärilar.

Fjärilen har en vingbredd på 51–62 mm och är ljusbrun med svarta fläckar samt vita fläckar nära framvingens spets. Det är en utpräglad migrant som i Europa under våren vandrar norrut från medelhavsområdet, och är känd för sin förmåga att förflytta sig över långa avstånd.

Tistelfjärilen lägger ovala, ljusgröna ägg, som senare blir mer grågröna, på tistlar och nässlor, där larven lever mellan sammanspunna blad.

Nässelfjäril(Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Sorgmantel (Nymphalis antiopa Linné 1758) tillhör familjen praktfjärilar.

Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter. Honan och hanen är mycket lika varandra. Ovansidan är mörkbrun. Både bakvingen och framvingen har en bred ljusgul ytterkant och vid framvingens framkant finns ett par ljusgula fläckar. Innanför de ljusgula kanterna finns ett band av himmelsblå fläckar. Den ljusgula färgen bleknar efter övervintring, så på våren är både ytterkanterna och fläckarna vid framkanten vita eller mycket ljust gula. Den bruna färgen kan också efter övervintring se nästan svart ut. Undersidan är mörkbrun och har vita ytterkanter och hela undersidan är något spräcklig.

Gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata), eller guldsmed är en skalbagge i underfamiljen guldbaggar. Guldbaggen är 14–20 millimeter lång och är ofta metalliskt grönglänsande.

Variationen inom arten visar sig i att det även finns individer som kan vara mer eller mindre guldfärgade, ha en bronsfärgad glans, eller vara mörkare grönblå eller närmast blåvioletta.

På täckvingarna finns svaga vita tvärgående streck. Undersida på skalbaggen är rödaktigt kopparfärgad. Bakkroppen är jämnbred, halsskölden (prothorax) är bred och halvcirkelformad och det finns en tydlig triangulär skutell. Huvudet är litet och antennerna är ganska korta, böjda och har solfjäderformade antennklubbor.

Rosenrips (Ribes sanguineum) är en art inom vinbärsläktet och familjen ripsväxter.

Rosenrips är en 2-3 m hög prydnadsbuske. Den blommar rikligt med röda blommor i hängande klasar i april-maj. Arten härstammar från Kalifornien och Mexiko och är i Sverige härdig upp till södra Norrlands kustland.

Vit näckros Nymphaea alba är en vacker vattenväxt med ett karakteristiskt utseende.

Arten har ett flertal underarter med liknande utseende men lite olika utbredning i Sverige. Växten är förankrad i botten och skjuter upp ett långt bladskaft till vattenytan där ett runda flytblad med grön ovansida och ofta rödaktig undersida breder ut sig.

De flytande blommorna är stora och har en gul eller gulröd mitt som omges av ett flertal vita kronblad. Vit näckros blommar juni – augusti, efter blomning böjs frukterna ned i vattnet för att mogna, där de slutligen löses upp så att fröna kan lossna och flyta på vattnet en tid, innan de sjunker till bottnen.

Vinbärsfuks (Polygonia c-album Linné 1758) är en dagfjärilsart i familjen praktfjärilar.

Fjärilen är tämligen allmän i Syd- och Mellansverige. De flikiga, elegant formade vingarna gör arten omisskännlig bland svenska fjärilar.

Vinbärsfuksen har ett vingspann på 40 till 50 millimeter. Som hos de andra fjärilarna i släktet polygonia är vingarnas ytterkanter flikiga. Framvingens ytterkanter är också karaktäristiskt insvängda. Vingöversidorna är rödbruna med svarta och ljusare gulröda fläckar.