Author Listing

Svalört (Ranunculus ficaria) är en art i familjen ranunkelväxter Svalört trivs i fuktig, mullrik, svagt beskuggad mark.

Precis som många andra arter i ranunkelsläktet (Ranunculus) innehåller svalörten svaga koncentrationer av det giftiga ämnet Protoanemonin, en lättflyktig olja, som avsöndras om någon växtdel bryts. Om den kommer i kontakt med hud eller slemhinnor orsakas sveda och klåda, i värsta fall även blåsor.

Koltrast (Turdus merula) är en fågel som tillhör familjen trastar.

Koltrasten är tack vare sin närhet till människor allmänt bekant. Hanen känns igen på sin kolsvarta kropp, gula näbb och gula ögonring. Han har en högljudd, melodisk sång.


Koltrasten är välkänd i svenska miljöer och 1962 blev den i en omröstning i Dagens Nyheter utsedd till Sveriges Nationalfågel av läsarna. Vid en ny omröstning 2015, initierad av Sveriges ornitologiska förening , utsågs koltrasten åter till Sveriges nationalfågel.

Stjärnmagnolia (Magnolia stellata) är en art i magnoliasläktet och i familjen magnoliaväxter som i enstaka fall spritt sig utanför trädgårdar.

Växten är relativt liten och blir en 1-2½ meter hög buske som blommar med doftande vita blommor under april och maj månader.

Den växer som trädgårdsväxt i växtzon 3 och under goda förhållanden i växtzon 4 upp till Sundsvallstrakten.

Knopparna är frostkänsliga. Stjärnmagnolia är ett litet lövfällande träd och det pollineras av insekter. Artens frön sprids av fåglar.

Lungört har fått sitt namn från det faktum att växtläkare för länge sedan tyckte att plantans blad såg ut som en lunga.

Man tänkte därför att lungörten skulle kunna behandla lungsjukdomar. Växtens förmodade medicinska effekter har sedan länge motbevisats, men namnet lungört har fastnat.

Lungörten blir upp till 15-30 cm hög och 30-45 cm bred och används framförallt som en marktäckare. Den kan liva upp större markytor med sprakande färg och liv. I trädgården odlas lungört allt som oftast för sina intressanta löv, som är gröna med slumpmässiga vita fläckar, där det ser ut som om någon sprutat blekmedel på dem. Bladen har också en luddighet som täcker dem.

Porslinshyacinten är med ett slitet uttryck här bland en av mina favoriter, i varje fall bland de blommande vårlökarna.

De bildar med tiden vackra och ibland täta mattor och den växer vild på steniga ängsmarker. Hos oss kan det odlas i hela landet.

Blommorna är vita till ljust blå med en mörkare blå mittnerv och den blommar i april-maj, en del porslinshyacinter blommar just nu i trädgården.

Vitsippa, Anemone nemorosa L. är en flerårig ört. Vitsippan tillhör familjen ranunkelväxter.

Vitsippa odlas ofta, och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.

Vitsippa är mycket lik gulsippan (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma. Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa (Anemone × lipsiensis).

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.

Påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), trumpetnarciss, är en lökväxt i familjen amaryllisväxter.

Påsklijan är en kal, flerårig lökväxt. Från varje lök växer två till tre cirka 1 cm jämnt breda och grågröna blad upp, samt en kantig stjälk med en gul till blekgul, svagt doftande blomma i toppen.

Blomman har en gul till citrongul, tub- eller trumpetliknande bikrona. Stjälkens bas omges av ett pappersliknande svepeblad. Påsklilja har en enda stor gul blomma på en cirka 20–50 centimeter hög stjälk. Bladen är smala och upprätta. Både blad och stjälkar innehåller slem. Blomman är epigyn och fruktämnet syns som en grön knöl på stjälken. Knoppen är täckt av ett hölsterblad som spricker upp när blomman öppnar sig. Hela växten, särskilt löken, är giftig.

Backsippa ( Pulsatilla vulgaris Mill) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter.

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.Vid torrt väder kan en vindpust blåsa bort några mogna frukter från panaschen. Frukten, (en nöt) kan med vinden föras långt bort, där den faller ned på marken, eller hamnar på en annan växt. I fuktigt väder kan frukter fastna i pälsen på förbiströvande djur, och av dessa föras vida omkring, innan frukterna faller av.