Author Listing

Dess vetenskapligt namn är Saxifraga granulata.

Mandelblomma är vanlig över hela Öland på ängar och betesmarker. Den blommar i maj-juni.

Enligt Linné börjar den blomma vid svalans ankomst. Den kan blomma i stor mängd och göra marken vit. Den är en av få bräckor som finns allmänt i södra Sverige, från Skåne till Gästrikland, sällsynt längre norrut. Bräckor är annars mer nordliga.

Mandelblommans utbredning är i övrigt huvudsakligen mellaneuropeisk. Linné angav att den på Öland kallas hållsknoppar och att dess svenska namn var stenbräcka.

Lupinsläktet (Lupinus) ingår i familjen ärtväxter.

Lupinsläktet blad är karaktäristiska och lätta att känna igen. De är mjuka och gröna och djupt handflikiga med mellan 5 och 16 avlånga småblad som alla utgår från ett gemensamt skaft, så de påminner ofta om en palm i miniatyr. Blommorna sitter i täta, toppställda klasar, det vill säga överst på stjälkarna.

Det förekommer en mängd blomfärger, bland annat blå, lila, rosa, vit och orange i kombinationer. Doften är svagt men ljuvt syrlig.

Frukten är en luden balja som innehåller många frön. Fröna är mycket hårda och måste blötläggas över natten före sådd. Lupinens frön innehåller giftiga ämnen, liksom fröna hos många andra vilda baljväxter. Lupinbönor i form av gula frön från Lupinus släktet, oftast Lupinus luteus ("gul Lupin"), är dock ett vanligt livsmedel i Medelhavsområdet och Latinamerika och äts mest inlagd som mellanmål (pickled snack). De måste vara beredda på rätt sätt annars så finns det risk för lupin-förgiftning.

Hästkastanj (Aesculus hippocastanum) är en art i familjen kinesträdsväxter.

Hästkastanj är ett träd som liknar ek i form och storlek och blir nästan lika gammalt, men växer snabbare till full storlek.

Dess blad är uppemot 25 cm långa och sammansatt fingrade med sågtandade kanter. Trädet slår ut tidigt (i skånska parker ofta redan i mitten av april) och när knopparna öppnas, är de unga delarna täckta av ljusbruna hår.

Löven tar sedan en vecka att växa till full storlek. Blomningen är mer värmeberoende, men vanligen blommar hästkastanjerna två-tre veckor efter det att bladen vuxit färdigt.

Dessa buskväxter odlas även som prydnads- eller häckväxter, samt ibland för sina bärs skull.

Aronior är småväxta 0,5–2 meter höga buskar som i Sverige sällsynt förekommer förvildade.

De har omvänt äggrunda, fint sågade ovala blad där mittnerven på bladens ovansida nedtill har svarta tagglika hår. Blommorna i maj–juni är vita eller rosatonade och sitter i sammansatta kvastliknande ställningar. Frukterna är i glänsande rött eller svart och bladen får höstfärger i mörkt rött.

Aronia bär o blad är fotograferade i Vittsjö.

Pingstlilja (Narcissus poëticus) är en amaryllisväxt som tillhör släktet narcisser.

Den kommer ursprungligen ifrån syd- och mellaneuropa men är idag relativt vanlig i förvildad form på före detta tomtmark samt i parker och trädgårdar.

Den blir 20 till 45 centimeter hög och blommar i maj med vita blommor. Hela växten, speciellt löken, är giftig.

Ormöga (Omphalodes verna) är en växtart i familjen strävbladiga växter eller förgätmigejväxter (Boraginaceae).

De består av mer än 2 600 arter uppdelade på cirka 155 släkten. Dessa arter återfinns över hela jorden, men i störst koncentration runt Medelhavet. I familjen ingår träd, buskar, örtartade växter och ett fåtal slingerväxter. Familjen har fått sitt namn av att många av dessa, i synnerhet örterna, har sträva eller ludna blad. Blommorna är vanligen samlade i ensidiga knippen, klasar eller ax.

Ormöga är fotograferad i Vittsjö.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se

Julrossläktet (Helleborus) är ett släkte perenna, blommande växter i familjen ranunkelväxter.

Det finns 21 arter inom julrossläktet. De odlas ofta i trädgårdar, framför allt för att de blommar under vinter och tidig vår. Plantorna är mycket köldtåliga och flera arter är städsegröna. De har även använts som medicinalväxter.

Blommorna har fem kronblad och hos vissa arter liknar de rosor. Trots detta och deras svenska namn så hör de inte till rosväxterna utan till ranunkelväxternas familj.

VITTSJÖ. Aurorafjäril (Anthocharis cardamines) är en art i familjen vitfjärilar. Vingarna är vita med mörka framvingespetsar. Hanen har framträdande orangea fläckar på framvingarna, som syns även när vingarna är hopfällda. Hos båda könen är bakvingarnas undersidor grönmarmorerade. Vingspannet är mellan 30 och 50 millimeter.