Pungmes

Pungmes (Remiz pendulinus) är en liten eurasiatisk fågel som tillhör familjen pungmesar.

Den är cirka 11 centimeter lång. Till utseendet är den ganska lik törnskatehannen. Huvudet är grått med en karakteristisk svart ansiktsmask och spetsig näbb. Ungfåglarna har ingen mask. Ryggen är rostbrun. Könen är ganska lika, men hanen har klarare färger och oftast större ansiktsmask. Lätet är ett utdraget ziyy. Sången är tystlåten och påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.

Läs mer …

Nationaldagen firades vid Bjärnums museum

BJÄRNUM. Firandet inleddes med att Håkan Andreasson, hembygdsföreningens ordförande och för dagen tillika konferencier välkomnade publik och medverkande. Han noterade att det var ovanligt många som tagit sig till firandet, troligen bort mot 150 personer.

Till toner från marschen ”Under blågul fana”, spelad av Röke Blås marscherade fanborgen in för att omgärda scenen med sina fanor.

Håkan Andreasson beskrev därefter ett digert kommande sommar och höstprogram som kommer att genomföras vid Bjärnums museum. Många verkligt intressanta saker noterades.

Läs mer …

Varm Nationaldag med tal, sång och musik

VITTSJÖ. De flesta som firade Nationaldag i Vittsjö sökte sig till skuggiga områden vid Gåsadammen. Oavsett placeringen hade som vanligt Micke och Juhani ordnat med så alla kunde höra budskapet från det gamla scengolvet. Besöksantalet var något färre än tidigare år men helt beroende på termometers skala som visade närmare +30°. Trots värmen var det stilla vind över Vittsjön där några småvågor visade vit kam! Konferencier var Eva Nilsson.

Fanborgen på väg till sina platser vid Gåsadammen.

Svenska Flaggans dag började firas i Vittsjö 1941. Sen var det uppehåll i 43 år med firandet innan högtiden började igen 1986. Denna gång på Skansen och efter hand flyttades firandet till Gåsadammsparken 1993. Svenska Flaggans dag bytte namn 1983 till Nationaldagen och är numera även helgdag.

Dagens firande 2019 började vid Marknadsplatsen där Kalkmanslaget från Ignaberga svarade för marschmusiken till Gåsadammen. Föreningsfanor samt Svenska fanor deltog i tåget. Efter historiskt inslag om den Svenska flaggan tog Kalkmanslaget plats på scenen med bl a Glädjespridaren och Svängpolska. I spellaget deltog förmågor från Vittsjö.

Läs mer …

Motorhistoriska dagen i Bjärnum slog alla tidigare rekord

BJÄRNUM. Det blev rekord både vad gäller antal fordon och publik vid den 10:e Motorhistoriska dagen i Bjärnum. Klarblå himmel och mängder av fordonsentusiaster strömmade till under hela dagen.

Östen Krantz, Åke och Jan Karlsson, alla bil och mc-entusiaster, är de som för 10 år sedan startade upp meetinget. Det startade lite försiktigt men har nu efter 10 år vuxit till en välkänd och aktad träff. Träffen lovordades av flera jag pratade med, inte minst genom det trevliga mottagandet och den fina organisationen. Platsen vid Åke Karlssons bilverkstad gynnar även publiken som enkelt kan gå mellan fordonen som finns uppställda utomhus eller besöka en fordonshall med massor av främst Opel-bilar av äldre årgångar. Mat, dryck och glass fanns naturligtvis på platsen.

Start för mötet var satt till klockan 9, men en god stund tidigare rullade de första in med sina bilar. Sedan bara fortsatte bilar och motorcyklar att anlända. Personalen med uppgift att försöka ställa upp fordonen helst efter fordonsmärke hade det riktigt svettigt.

Efter två timmar fanns inte kvar mycket utrymme för fordon, men det löste sig genom lite improvisation. Dessutom var det så att några besökare efter att snackat med likasinnade, beskådat alla uppställda fordon, fikat eller passat på att äta, valde att köra vidare. Därmed uppstod välkomna luckor efterhand för de som kom senare.

Läs mer …

Lilla ”Hästsläppet” i Rättvik

RÄTTVK. Är man, som jag, dalahästfantast och amatörsamlare åker man 60 mil till Hantverksbyn i Rättvik för att se på det lilla ”Hästsläppet”. Detta sker varje Kristi Himmelfärdsdag sedan 2000.

Här visar snidare och målare upp sina hästar, den ena konstfärdigare än den andra. Detta till skillnad från det stora ”Hästsläppet”, som gäller levande hästar som släpps ut på bete. (Jmf ”Kosläppet” som vi har.)

Första dalkarl som mötte mig i ingången var Johnny Gudmund, som ärvt snidarådran efter sin far. Rättvikshästen började sin bana i början av 1950-talet och var då grå och vit. Numera har den även blivit till i andra färger och Johnny anförtror mig att han använder svagdricka för att få fram rätt lyster.

Läs mer …