"Backa-Kalens" mjölkhantering …och när han hade svårt att få in Brunte

När jag växte upp hade de flesta smågårdarna i byn kor och mjölken levererades till mejeriet för förädling. Det var handmjölkning som gällde, mor­gon och kväll. Mjölken silades i en mjölksil för att få bort even­ tuellt skräp som viftande kosvansar hade fört med sig. I botten på mjölksilen fanns ett fil­ter. Mejeriet sålde engångsfilter men det fanns många som hade textilfilter som givetvis tvättades mellan varje användning. Hygi­enkontroller genomfördes fort­löpande genom andelsmejeriets försorg.

En gång stod jag och väntade på min tur i lantaffären. All kom­mers skedde på den tiden över disk, kölappar fanns inte och som liten skolepåg fick man ofta känna på att "störst är först".
Hade man tur kunde man få höra en och annan rolig replik­växling mellan handlaren och kunden. Den här gången skulle "Backa-Kalens Anna" köpa kal­songer till Kal (namnet något för­vanskat av hänsyn till efterlevande). Hon hade en gäll röst och de plagg som handlaren förevisade föll henne inte i smaken.

VITTSJÖ. Flicksländor och jungfrusländor (Zygoptera) är en underordning i insektsordningen trollsländor.

Flykten är inte så snabb som hos de egentliga trollsländorna och de flesta arter jagar därför mer långsamt flygande insekter, eller väljer sina byten bland stillasittande insekter. De föredrar att vistas i närheten av kärr och mindre vattensamlingar samt bland vass och säv utmed sjöar och vattendrag.

Vid parningen griper hannen med sin tång i bakkroppens spets tag om honans hals och honan kröker upp spetsen av sin bakkropp mot basen på hanens abdomen, där sädesblåsan med sperman finns. Omedelbart efter befruktningen börjar äggläggningen, ofta med honan sittande på stjälken av en vattenväxt och fortfarande fasthållen i nacken av hannens tång. Med sitt äggläggningsrör borrar hon ett hål i stjälken och lägger ett ägg. Detta upprepas flera gånger och paret flyttar sig allt längre ner utefter stjälken, ibland även under vattenytan.

VITTSJÖ. På lördag spelar Vittsjö den näst sista matchen i årets damallsvenska seriespel. En vinst kan innebära avancemang i årets tabell. Statistiken talar för seger för ett aningen starkare Vittsjö. Vittsjö vann hemma mot AIK med 4-0 den 13 maj i år.

13 mars i år, mål för Vittsjö

Att matchen får tecknas som extra svår är det faktum att hemmalaget AIK spelat upp sig och på hemmaplan spelade oavgjort 0-0 mot gästande serietvåan BK Häcken. Detta har säkert gett laget lite ”råg i ryggen”. Samma resultat skrevs den 9:e oktober mellan BK Häcken o Vittsjö fast då på bortaplan för Vittsjö.
Med i beräkningen skall läggas att AIK fick stryk med 4-1 mot Hammarby (som hade enormt publikstöd). Samma Hammarby som Vittsjö på hemmaplan ganska enkelt besegrade med 3-1. Så visst mycket talar för Vittsjö, men….
Det som gör det svårt för Vittsjö är att energiknippena Fernanda Da Silva och Mie Leth Jans tyvärr båda är avstängda för gula kort. Clare Polkinghorne är tillbaka i Sverige efter spel med Australiens landslag. Hon deltog dock inte i torsdagskvällens träning.

VERUM. Den konservativa Hessleholms Tidning startades i Hässleholm under januari månad 1889. Tidningens redaktör och utgivare var bokhandlaren August Hånell. Vid grundandet betecknades tidningen som ”Nyhets- och Annonsblad för Hessleholm med omnejd”.

Den tidens nyhetsorgan hade inga betänkligheter att publicera uppgifter om vilka inkomster som medborgarna blev beskattade för. Året 1901 kan man i Hessleholms Tidning få vet vilka inkomster som var de högsta inom Verums socken. Längst ner på listan som toppas av en greve, två folkskollärare och en storbonde hittar man en tidigare kringvandrande knalle från sjuhäradsbygden i Västergötland som slagit sig ner i socknen.

Johan August Petersson (1841–1911), som var min farfars far, hade i 30-årsåldern vågat sig på att starta ”fast handel” i sitt tidigare kringföringsdistrikt. Han blev bosatt i Brogården omkring 1870 och hade förut varit försäljare av tyger från ”knalleland” inom ett eget handelsområde i norra Göinge. I december 1870 hade han ingått äktenskap med bonddottern Bengta Tufvesdotter (1849–1928) från Magnarp.

Rödbena är en vadarfågel i familjen snäppor med karakteristiskt röda ben.

Den förekommer även spritt och lokalt vid slättsjöar. I Sydsverige lägger den sina ägg från april, men i landets nordliga delar kan det dröja ända till mitten av juni. I södra Sverige, framförallt i Skåne övervintrar ett mindre antal rödbenor.

Rödbenan håller mest till vid kusten på stränder, strandängar och betesmarker, dels på blötängar, sjöar och kärr, eller vid stränder i fjällen. Man kan också stöta på henne i större insjöar.