Kubakrisen 1962
I oktober för snart sextio år sedan utspelades det, som av många var risken för ett tredje världskrig. Trots att jag vid det tillfället endast var tio år gammal kände jag att det var allvar. Spänningen var inte att ta miste på.
De båda stormakterna USA och Sovjetunionen spände verkligen sina muskler. Efter att USA placerat atomvapen i Turkiet,
menade Sovjets ledare, Nikita Chrusjtjov, att amerikanarna skulle få smaka lite av sin egen medicin. Båtar var på väg från Sovjet med robotar som skulle placeras ut på Kuba. Under tretton dagar pågick denna, för världen viktiga händelse som många trodde skulle sluta i ett krig.
Varför tar jag upp en sextio år gammal händelse?
Självklart är det händelserna mellan Ryssland och Ukraina som får minnen att komma tillbaka på hur världen styrs.
Två stormakter, tyvärr utan stora ledare, anser sig ha rätt att bestämma över hela världen. Sedan revolutionen på Kuba då socialisterna, under ledning av Fidel Castro, tagit makten 1959, har landet varit en vagel i ögat på USA: ledare. Fidel är den ledare som överlevt flest mordförsök. I samtliga av dessa har USA varit inblandad, även om man försökt få det att framstå som om det är exilkubaner som ligger bakom.