Silkeshäger (Egretta garzetta) är en liten vit häger. Den förekommer i Gamla världen och har många likheter med snöhägern (Egretta thula) som förekommer i Nya världen. Efter att länge ha jagats för sina fjädrars skull har silkeshägern återhämtat sig och beståndet anses vara livskraftigt.

Den adulta silkeshägern mäter 55–65 cm på längden, har ett vingspann på 88–106 cm och väger 350–550 gram. Den har en helvit fjäderdräkt. Den har långa svarta ben i kontrast till de gula tårna och en lång, smal, rak och spetsig svart näbb.

I Sverige är silkeshägern en sällsynt men regelbunden gäst med flera fynd årligen.

Silkeshägern födosöker i grunda vatten, ofta småspringade med resta vingar eller stillastående för att överraska sitt byte. Den äter en varierad kost av små djur som fisk, kräldjur, kräftdjur, och insekter.

VERUM. Under 1925 noterades sammanlagt 31 födslar i dopboken för Verums socken. Ett av barnen dog i samband med förlossningen och tre flickor dog före skolåldern. Av de kvarvarande 27 barnen var 10 flickor och 17 pojkar. Här ska jag närmare presentera några av dessa personer.

 Kurt Gunnar Olsson (1925–2018) var vid sin bortgång bosatt i Solna.

En av dem ingenjören Gunnar Olsson i Solna blev 93 år gammal. Åkeriägaren Harry Haraldsson i Stavshult blev 90 år och verkstadsägaren Eric Fischer i Knäred blev 89 år. (Se bild av gravvård på Verums kyrkogård!) Läkaren Alvar Björverud i Lund blev 86 år gammal och Hassan Strömblad i Hässleholm nådde en ålder av 84 år. Den som blev äldst av kvinnorna var Signe Jönsson. Hon nådde en ålder av 87 år och levde hela livet i sin födelseby Stavshult. (Se bild nedan av familjens grav där även bröderna Arvid och Thure vilar!)

Han arbetade som ingenjör där och utgav 1988 boken ”Spögeri”. Hustrun Brita var född Christoffersson i Landskrona. Hon var jurist och arbetade som departementssekreterare.

VITTSJÖ. Bingospel i liten skala kan ju vara en tillräcklig eftermiddags samvaro för lediga pensionärer.

Samling runt bordet.

Det är frivilliga arbetsinsatser på tisdags eftermiddagen, nämligen bingospel för alla som är eller tycker det är roligt att träffas just så där.

Inger har hållit i denna verksamhet i många år och hon gör det med bravur. Först några spel sen i halvtid så serverar hon kaffe med gofika och alla som vill vara är välkomna ner till träffpunkten Lindens lokal.

Nu är det uppehåll över helgerna men starten blir den tisdagen den 7 januari kl 13.00. Då är alla välkomna för en stunds gemenskap över brickorna igen, säger Inger.

Avslutar denna stund med att önska samtliga en riktigt god jul och ett gott nytt år.

VITTSJÖ.

Inför varje jul blir det stök
i både stuga och kök

”Nissarna” har en faslig fart
att allt få klart
gästerna kommer ju snart

Lindens egna tomte bjuder; varsågoda att smaka
av både glögg och pepparkaka

Smådopping (Tachybaptus ruficollis) är en liten art av dopping.

Smådoppingen är en liten kompakt dopping med rund kropp, kort hals och tufsig "stjärtlös" stjärt. Den är 23–29 cm lång, har ett vingspann på 40–45 cm och väger 130–236 gram.

Den adulta fågeln är omisskännliga i sommardräkt, med rödaktigt bakhuvud och kinder, och en intensivt gul fläck bakom nedre delen av näbben. I juvenil dräkt har den svartvitrandigt ansikte. Benen sitter mycket långt bak på kroppen så den har svårt att gå.

I Sverige förekommer den främst i Götaland och östra Svealand. Den förekommer tätast i tre områden: Skåne-Blekinge-södra Småland, Öland och Gotland samt norra Halland-södra Bohuslän. Utöver det finns isolerade fasta förekomster i Tåkern, Hornborgasjön, Kvismaren och lokalt i Mälardalen. Tillfälligt häckar den lokalt i lämpliga biotoper i större delen av södra och mellersta Sverige, någorlunda regelbundet i norr till södra Värmland, Västmanland och norra Uppland.