Ett magiskt årtal
1959 var ett magiskt årtal för mej, 19.59 kan även med en enkel punkt mellan nian och femman tolkas som en minut före 20.00.

Men detta årtal handlar inte bara om en enda minut, utan i stort sett om viktiga händelser i mitt liv och annat som skedde 1959.

Den 29/1 sjöng Siw Malmkvist låten "Augustin" i Svenska Melodifestivalen. Låten var skriven med text av Åke Gerhard, Musik Bo Harry Sandin. Låten var en av åtta tävlande, samtliga på svenska som var ett krav på den tiden ,samtliga länders låtar skulle vara på deras modersmål.
Siwan vann med "Augustin", för övrigt den enda låt som fick över hundra röster.

Original från 1959

VITTSJÖ. Ibland ser man ingen ände på olyckan. Men med rätt inställning, stöd och pannben så ser man vägen tillbaka som ett äventyr som stärker en både som spelare och som människa.

För ca ett år sedan skadade Alexandra Benediktsson sitt knä och fick hela säsongen 2020 förstörd av en skada som var otroligt svårdiagnosticerad. Inte förrän i slutet av säsongen hittade man vad som var fel.

Efter en operation låg vägen mot comeback under säsongen 2021 utstakad för vår mittbacksklippa. Dock ville ödet annorlunda och på en träning i början av februari drog hon av sin hälsena. Denna veckan har Alex genomgått en operation och hon inleder nu sin rehab och sin långa krokiga väg tillbaka till fotbollsplanen och Vittsjö GIKs backlinje.

BJÄRNUM. Bandplatta 308. TD 2752 . CS. 1952, -absolut ”ingen vanlig bandplatta”. -”Bländad av en bandplatta” -skrev tidningen Soldat och Teknik som rubrik i ett reportage 2017. Här följer hela originalstoryn, vilken aldrig tidigare varit publicerad.

Redaktionen välkomnar Ingvar Lindberg, ”möbelhandlarn o rallyåkarn” från Bjärnum, tillbaka som skribent. Vi har tidigare haft förmånen att följa Ingvar till flera platser i andra världskrigets spår. Nu fortsätter resan delvis på helt andra spår…..-följ med på nya åkturer, med nya fantastiska berättelser.

Nu kommer jag till historiens kärna. Vid ett senare tillfälle på garageplanen kollade vi banden noga. Tog av mellanplåten på sidan och lade en järnstång, kollade slacket på bandet efter att vi gjort en centrumsväng, en sida spänd, en sida slack. Där skulle visst vara mellan 2,5 till 4 cm. Gängerna på bandspänningsskruven skall vara minst 17 gängor, där var 15 till 15,5. Alltså sakandes cirka 2 mm.

Eftersom vi skulle köra mkt hårt smög sig känslan av att råka ut för bandkrängning var stor och då var det bättre att här på garageplan ta bort en bandplatta. Gruppen var enig, spottade i nävarna, full fart. Av med låsring och låsbricka på bandbulten- pang på med släggan, så var det klart. Jag minns inte om där var 105 eller 106 bandplattor på bandet (Nya 108 st).

BJÄRNUM. Vackert beläget i lövskogen ligger Bjärnums Museum. Området skänkte Mathilda Johansson till Bjärnums Municipalsamhälle 1938. Området stäcker sig från Folk Parken ner till badplatsen vi Bjärlången och är ca tio tunnland stort.

Bjärnums Museum i vinterskrud grundat av Atto och Karin Peto

Vid kommunsammanslagningen 1974 kom marken att ägas av Hässleholms Kommun. Vid årstider som är något varmare än just nu är det självklart en ännu trevligare miljö. Även om området i sig är värt ett besök så är det Muséet som utmärker sig.

Förutom det som oftast finns på ett hembygdsmuseum, vardagsföremål från gångna tider, finns här en mängd samlingar av skilda slag. Samlingen av stolar med olika träslag måste betraktas som unik. 36 stolar av 34 olika träslag som alla växt i området. Att det blir 36 stolar beror på att det förutom finns stolar av vanlig fur och ek, även finns sjödränkt variant av de båda.

Två specialtillverkade stolar av totalt 36 varav den lättaste tillverkades i träslaget Pil (3 kilo) till vänster på bilden och i träslaget Syren (14 kilo) till höger på bilden.

Att samma modell av stolar kan väga så olika förvånar de flesta som lyfter på stolarna. Störst skillnad i vikt är mellan syren och pil. Ca 14 kg är vikten på syrenstolen och endast ca 3 för stolen av pil.

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50– 60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt. Stenknäcken är brun på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen.