Min bror Åke.

Min bror Åke föddes 1939, han blev en bror att se upp till, även om vi var i å stort sett lika ”korta” och jag två år äldre. Vi växte upp på landet, tillsammans med föräldrar och två lite yngre systrar.

Trots förmaningar, blev det många nappatag under åren, som jag till att börja med vann. Åke kunde när jag brottat ner h
onom säga ”jag ger mej” men det hade han inte alls tänkt när jag väl släppt honom.

Men vi gick nog världens kortaste boxningsmatch. Vi hade skickat efter boxhandskar ifrån ”Hobbyförlaget”. Första ronden vi skulle boxas råkade jag träffa hans näsa, så efter några sekunder hade mor stoppat näsblodet och tagit handskarna i beslag.

Men åren gick och varje år fick vi en ny fotboll, men inte utan att först ha presterat något, oftast genom att köra in vinterveden i skjulet.

VITTSJÖ. I år är det 60 år sedan Bjärnum Vittsjö MHF avdelning bildades. Tidigare hade avdelning funnits i Bjärnum men sammanslogs med Hässleholm. 1958 ansågs tiden vara inne för bildande av egen avdelning. Avdelningens första ordförande var Fritz Björklund. I år planeras extra högtid med firande.

De fyra medlemmar inom MHF som dekorerades med Veteranmärke. F v Leif Troedsson, Gunilla Troedsson, Ragnar Carlsson samt Jan Johannesson.

MHF avdelningen höll årets stämma med årsmöte i EFS stugan i Vittsjö. Vid stämman delades Veteranmärke ut till fem medlemmar för 50 och 60 års medlemskap. Till ordförande omvaldes Erling Thelander, Bjärnum och Thord Karlsson omvaldes i styrelsen. Kvarvarande i styrelsen är Vera Thelander och Margaret Roskvist. I övrigt blev det uteslutande omval på övriga poster. En motion angående trafik – och miljöärende godkändes för vidare behandling.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Så roligt att du vill vara med och räkna fåglarna!

Blåmes vid Uddvägen i Vittsjö

Det har nästan blivit tradition att sista helgen i januari genomförs fågelräkning vid fågelbord runt om i Sverige. Detta är ett evenemang som arrangeras av Sveriges Ornitologiska Förening ”BirdLife Sverige”. Denna trevliga fågelräkning startade redan 2006. Kommande räkning är med andra ord den trettonde året i rad.

En bra hjälp vid räkningen kan vara att använda Sveriges Ornitologiska Förenings app ”Vinterfåglar” för att registrera dina observationer vid fågelbordet. Appen går enkelt att ladda ner från App Store eller Google Play. Givetvis är ”Appen” helt gratis. I Appen finns förutom en räkningsfunktion även flera bilder och läten på de flesta arter som kanske finns vid just ditt fågelbord kommande helg.

LOFOTEN. Efter MHF:s Camping Clubs Riksträff i Vingåker gick färden mot Lofoten via Dalarna o Stenmarks Tärnaby till Norge. Redan efter gränsen blev det tyst i radion för att Norge har infört digital radio.

Efter Mo i Rana körde vi E 6:an norrut, där var väldigt mycket vägarbete så om några år blir det nog en bra E 6:a.

På vissa ställen kände vi igen E 6:an där vi körde med husvagn 1988, då fick man ibland vara försiktig vid möte, men nu var vägen bredare.

Rastplats utmed vägen.

På vägen norrut hittade vi en grusplan på en udde ut i en fjord där vi övernattade bland 24 andra husbilar. När vi körde vidare började trafiken att gå fortare o fortare, det visade sig att alla ville komma först till en färja. Vi valde den färja som gick mot Narvik för vi ville se så mycket som möjligt av Norge.

Vi hittade en campingplats i Evenes. Där träffade vi Svenskar med modern telefon och då fick vi veta att när vi beräknades komma till Lofoten skulle det regna i flera dagar.

Kyrka på halvö

Före Kabelvåg besökte vi Lofotenkatedralen, en stor och sevärd kyrka. I närheten finns Havsfiske akvariet och en galleria samt ett museum. Samtliga dessa var värda ett besök. 

Lätt fordon! Flera år innan det blev tvång på körkort för lättviktare (knarr) behövdes en form av registrering. Intyget hade ingen rubrik utan endast uppgift på ägaren samt fordonet. Min fader hade ett sådant intyg på DKV lättviktare utfärdat av landsfiskalen i Vittsjö, Sigfrid Fluur 1937.

Fordonsbevis för lättviktare.

Intyget skulle medföras under färd. Det behövdes alltså inget körkort utan endast uppgift på fordonet. Det var ingen cykel med hjälpmotor utan tillverkad som lättviktare. Fabrikatet var Diamant med DKV motor. Fordonet var försett med pedaler liksom en cykel. Dessa var avsedda för start samt som hjälp vid starkt motlut. Det fanns handreglage för lämpligt luftintag till motorn. En liten spak på styret reglerade motorvarv och hastigheten. Strax intill den minimala bensintanken fanns växelspaken till den treväxlade växellådan.