Tre män jag mött genom mina jobb i Statens tjänst

Några år på sextiotalet jobbade jag som alltiallo på SJ i Södertälje södra, jo det fanns Central också. Under sommaren 1966 fick jag en ovanlig uppgift: jag skulle lotsa kungavagnen med Gustav VI Adolf till Scania-Vabis och deras fabrik. På den tiden jobbade jag med växling och då hade vi blåställ som var allt annat än rena. Men min gamla uniform med båtmössa och SJ märke fick duga, men vita handskar fick inköpas. Vagnen kopplade jag av från snälltåget, som vanligtvis inte stoppade i Södertälje och allt gick enligt ritningarna. Arbetsplatsbesöket började vid 11 tiden och varken lokföraren eller jag missade röda mattan med en enda centimeter. Vill minnas att kungen mumlade något om perfektion. Efter två timmars väntan i loket gjorde vi samma resa baklänges.

I början av åttiotalet när jag bodde i Alingsås, så blev första maj en upplevelse. Då skulle Olof Palme tala på torget. Jag visste att han var stressad han brukade besöka en äldre kvinna på Hagagården, ett servicehem även det i Alingsås. För att senare första Maj tala på Götaplatsen i Göteborg. Utan att vara politiskt engagerad gick jag fram för att hälsa på honom, det blev ett handslag, inte mer. Men när jag kom till posten som då var min arbetsplats, så blev jag uppmanad att inte lägga mina händer på dörrhandtagen, det kunde smitta. Någon tog nog vaccination i efterhand!!!!

BJÄRNUM. Flickorna i Småland var också uppskattat på Lyckåsa i Bjärnum. Det var flickor och män från hembygdskören som underhöll boende på äldreboendet Lyckåsa. Ett par gånger varje år kommer denna välkomponerade grupp för att underhålla med muntra och välkända visor. Flera av hemmets gäster sjöng eller trallade med i texterna, eller stampade med i takten.

Välljudande och trevliga kören från Vittsjö underhöll med glädje.

Rutinerade Marie Bengtsson var konferencier och presenterade låtarna. I instrumentgruppen hanterades gitarr, fioler, bas, dragspel och saxofon. Det blev visan om Fröken Fräken och Den gamla spinnrocken. Vid presentation av en visa var det en av de äldre boende som yttrade: Det låter romantiskt!

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Alla helgons dag 4 november hälsar Lions åter välkomna att fira minnet av anhöriga och vänner som har lämnat oss.

I Vittsjö finns Lions vid Gåsadammen mellan klockan 17 och 19, och i Bjärnum vid Ankdammen mellan klockan 17.30 och 19.30.

För tjugo kronor kan man välja ut en av Lions ljuslyktor och ta med sig till dammkanten, där en Lionsmedlem hjälper till att sänka ned lyktan i dammen.

Vi bjuder på kaffe och saft med en liten pepparkaka. Insamlade medel går oavkortat till Barncancerfonden.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Just nu förekommer mycket vilt i anslutning till våra vägar. Flera tillbud med vildsvin har inträffat.

En bilist var mycket nära att på onsdagskvällen köra på en flock av dessa djur på väg 117 mellan Bjärnum och Vittsjö. Söder Bjärnum inträffade samtidigt en viltolycka där även vildsvin var inblandade. Kanske har den senaste tidens myckna regnande gjort att det är lättare att finna mat i anslutning till vägarna.
Tag det med andra ord väldigt försiktigt speciellt morgon och kväll just nu.

VERUM. Uttrycket om ”att kasta pärlor åt svin” kommer ur Bergspredikan, där Jesus ska ha sagt: "Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er." Detta bibelord tycks inte de ledande i Verum socken ha brytt sig det minsta om i samband med att kyrkan byggdes om åren omkring 1910. Här kastades verkligen pärlor åt svinen!

Hemma i verumstrakten har jag ofta hört berättelser om att helgonmålningar från läktarbröstningen i den del av gamla kyrkan som revs i samband med ombyggnaden 1911-1912 togs till vara för att användas till annat. Några av dem såldes vid en auktion och de vackert målade inredningarna fanns sedan i gårdarna runtom i socknen. Ett par sådana helgonbilder fanns i svinstian som ägdes min farfars bror Axel Pettersson och hans hustru Nilla. Gården kallas numera för ”Nillagården”.

Läktarbröstning, i svinstia i Verums by. Målningar föreställande Judas och Simon. Foto: Henrik Alm 1926

När det blev bekant för de antikvariska myndigheterna att vackra gamla utsmyckningar hade hamnat som väggar i ladugårdar, djurstallar och svinstior sände man ut unga studenter för att dokumentera föremålen. En av dem var dåvarande teologie kandidaten Henrik Alm från Stockholm.