Undertecknad besökte i somras Kiviks marknad för femtionde gången i rak följd. Det faktum att vi har fred i Europa och att marknaden sedan mitten av 1940-talet fortfarande kan hållas varje år utan avbrott vill jag högtidlighålla med en trevlig bild från 1945 där min far Birger och hans svärfar Svante figurerar tillsammans med några andra Verumsprofiler.

Temat för denna betraktelse är därför: Sju glada marknadsresenärer från Verum firar den 20 juli 1945 i Kivik att kriget är slut och ”jorden åter snurrar normalt på sin axel”.

På bilden syns från vänster f.d. lantbrukaren Svante Jönsson i Ekeröd (avled i februari 1946), lanthandlaren Birger Pettersson i Brogården, sotare tillfälligt bosatt i Brogården, droskägaren Gösta ”Bil-Gösta” Nilsson i Verum, fiskhandlaren Edvin Fischer i Brogården, lanthandlaren Paul Erik Paulsson i Verum och sotare tillfälligt bosatt i Brogården.

Kiviks marknad hölls under större delen av 1800-talet i mitten av augusti månad. Men från 1866 skulle marknaden enligt normalregeln äga rum den tredje onsdagen i juli och som en konsekvens därav firades "marknadsafton" tredje tisdagen i juli. Denna dag kom att bli en dag avsedd för mera uppsluppet rumlande.

VERUM. I detta reportage följer bilder på gamla präster i det 1962 avvecklade pastoratet Visseltofta-Verum, som ju på den tiden det begav sig från 1952 var en del av Vittsjö kommun, vilken ju sedan upplöstes 1973.

Carl Christian Eberstein. Kyrkoherde/prost 1826-1835.

Verum. Första SM-tecknet för MAI togs av Carl Brodde i femkamp 1909.
Under rubriken ”500 skäl till att vara glad” meddelade Sydsvenskan sommaren 2009 att 1500-meterslöparen Rizak Dirshe tillhörande MAI (Malmö Allmänna Idrottsförening) nyss hade skrivit föreningens SM-historia. Hans seger var en milstolpe i föreningens då 101-åriga historia. Han hade vinnit MAI:s 500:e SM-guld.

 Föreningens allra första SM-tecken  erövrades i mångkamp (femkamp) år  1909 av den då 25-årige Karl  Broddesson. Guldmedaljören var vid  denna tid folkbokförd i Skövde, där han  sedan nyåret 1906 varit vaktmästare på  Hotell Billingen. Efter bara ett års  vaktmästaretjänst hade han börjat som  handelsresande och var sedan maj 1907  bosatt i Köpenhamn. Han fick tillstånd av  länsstyrelsen i oktober 1915 att uppta  efternamnet Brodde, men redan vid  flyttningen till Danmark hade han ändå  använt detta namn.

Carl Brodde på bild i SvD 1945-06-03

VERUM. Det finns en rik sägenflora kring namnet Kunigunda och det är en väl förborgad hemlighet hur det kom sig att hushållerskan Hanna Nilsdotter, som bodde i Mejarpstorp några år i början på 1800-talet, gav sin dotter de välklingande namnen Maria Amalia Cunigunda.

Flickan föddes i Landskrona den 27 februari 1802 och det kan knappast betvivlas att barnafadern var kaptenen och riddaren av kungliga svärdsorden Göran Adolph Rutenschöld tillhörande adliga ätten nr 328. (Ätten utgick 1973 av brist på manliga avkomlingar.)

Kunigunda var således en ”utomäktenskaplig adelsjungfru” och hon döptes den 2 mars. Dagen därefter - den 3 mars - firas det katolska helgonet Kunigundas minnesdag. Denna tysk-romerska kejsarinna dog den 3 mars 1033 och blev helgonförklarad år 1200.

Mejarpstorp/Snyrpet idag i Verumstrakten (t.v.) och som Café Verum i Hässleholmstrakten (t.h.)

Kaptenen, hushållerskan och två ”fosterbarn” lämnade snart Landskrona för att bo några år i Finja. De flyttade sedan till Snyrpet i Verums socken 1812 (se attest nederst här) och efter sex år där dog G. A. Rutenschöld. (Hans hushållerska hade 1791 fött honom sonen Carl Friedrich, vilken alltså var Kunigundas bror och i testamentet benämndes som kaptenens ”fosterson”.)

VERUM. Jag har för vana att numera, som pensionär, unna mig en burk Carlsbergs ”Elephantöl” som måltidsdryck. Ibland kommer jag då att tänka på att min fars farmor Bengta hade en syster som bodde i Allinge på Bornholm där granitblocken till de stora elefanterna vid Carlsbergsbryggeriernas ingångsport i Köpenhamn blev uthuggna. Porten stod klar 1901 med grova pelare i form av elefanter.

Bengtas syster Nilla föddes i Magnarp 1855 och hon var gift med en ”stenverksförman” som arbetade på Bornholm åren 1884-1905. Nilla Tufvesdotter Liljenberg dog på Bornolm och ligger begravd i Allinge.

.

På bilder av skulpturerna visas sällan att elefanternas sidor bär stora hakkors. Innan nazismen gjorde hakkorset till en omöjlig symbol var det flitigt använt. Det fick ofta symbolisera det nordiska. Hakkorset har även förekommit i olika kulturer runt hela jorden.

Stenhuggeriförmannen hette Karl Nilsson Liljenberg. Han var född 1852 och hade kommit till Verum 1860. Efter åren först i stenhuggerierna på Bornholm, sedan i Söndrum vid Halmstad och slutligen i Göteborg kom han år 1926 tillbaka till Verum där han bodde i en liten torpstuga i Magnarp. Något år före sin död 1935 hade han flyttat in på Verums ålderdomshem.