Lördagskåseri...
Spadtag mot fruktad trädskytt
På Hovdalafältets södra del invid ån fanns under 50- talet de så kallade närstridsbanorna. De utgjordes av olika snitslade stråk där soldaterna tränades i att klara situationer som kunde inträffa när de var ute på enskilda uppdrag. Det handlade om skarpskjutning och man sköt i nästan alla riktningar. Ån går ju i en dalgång så höjderna bedömdes väl som godtagbara kulfång.
Första gången jag som volontär skulle genomföra en av banorna har etsat sig fast i minnet. Man skulle vara stridsutrustad, vilket på den tiden innebar hjälm, infanterispade på ryggen under livremmen samt kpist och magasinsväska med fyra 50- skottsmagasin. Den översta patronen·brukade emellertid klämmas fast med eldavbrott som följd om man fyllde dem till max. Orutinerad som jag var hade jag gjort just det felet. Övningsledaren, i det här fallet en sergeant som var grundutbildad infanterist, följde tätt efter den övande och bedömde insatsen. På P 2, som hade anor från kavalleriet, hade de flesta officerarna och underofficerarna ridbyxor och ridstövlar - troligen som en statussymbol -så också vår sergeant. Byxorna hade gult mollskinn i baken och på lårens insida, ridstövlarna var högskaftade och blankputsade -det var en mycket prydlig sergeant som ledde övningen.