-Husets specialitet är sniglar, sa hovmästaren. - Jag vet, svarade gästen. Förra gången jag var här blev jag sanerad av en.

-Gamle rallar- Kalle berättade om sitt händelserika liv: -En gång var vi på ett banbygge mitt i ödemarken. Där var bara myr och hedar så långt ögat nådde. Ja, det var så ont om skog att föräldrarna fick aga sina barn med torvströ.

-Med vilken rätt sitter min herre vid mitt stambord? -Ärter och fläsk.

-En man kom in på restaurangen och sa: -Det gäller min kompis, som är lite knäpp i skallen. Han tror att man kan betala med kapsyler. Han kommer snart hit och då kan ni vara bussiga och hålla färgen och ta emot hans kapsyler, så kommer jag och betalar senare? -Vi ska ordna det, lovade hovmästaren. En stund senare kom gästen in och han åt och drack och betalade med kapsyler. På kvällen kom kompisen tillbaka och frågade hur det gått. -350 kronor, svarade hovmästaren. Han åt det bästa vi kan erbjuda! -Jaha, då är jag alltså skyldig 350 kronor. Kan ni ge tillbaka på ett grytlock?

-Min man har börjat bli gammal. I dag tittade han på matsedeln och sen på servitrisen.

-Två gråsparvar möttes på en telefontråd. Värst vad du ser ut. Har du varit i slagsmål? -Värre än så. Jag råkade komma in i ett parti badminton .

-Jag ger inte upp, sa den förhoppningsfulle golfspelaren. Troligen finns bollen på något ställe där vi minst anar. - Ja, kanske det, sa caddyn. Jag ska minsann titta efter i hålet.

-Den där Olsson tycks alltid ha gott om pengar. Vad lever han av egentligen? -Av brist på bevis.

VITTSJÖ. När jag kom till Träffpunkt Linden i torsdags möttes jag av några glada och förväntansfulla musiker som skulle spela och sjunga för oss denna eftermiddag. Eje med vänner heter det glada gänget som tog sig ton.

Eje med vänner – fr vä Eje, Rolf, Babs och Bitte.

Ett gäng glada pensionärer som tar sina turer runt om i närområdet. Dom bor alla i Kristianstad men innan Babs flyttade dit var hon bosatt i Vittsjö under ett antal år. Att dom tycker om att vara ute och spela det märktes tydligt när spelningen drog igång.

Tyvärr så var uppslutningen inte den bästa, det hade skett en miss i själva annonseringen i byn.

Hur som helst så fick vi som var där njuta av allehanda medryckande melodier såsom: Slit och släng, Älskar älskar inte, Lyckans ost, I can jive.
I något lugnare tempo blev det: Sju av himlens änglar, I ett fotoalbum, Gamle Svarten, Fem röda rosor. Många var det som sjöng med i de kända melodierna.

VITTSJÖ. Hösten har kommit på allvar till bygden. De underbara färgerna på träden syns mer och mer. Även på marken visar växtligheten att den går till vila inför den stundade vintern. Doften av svamp är slående under en promenad i skogen.

Lågt vattenstånd i Vieån

Nu väntas flera dagar med regn och blåst. Regnet behövs verkligen. Det är lågt vattenstånd i flera av våra sjöar. Detta syns mycket tydligt inte minst vid den lilla dammen ute i Stavshult, platsen där företaget Alga en gång startade sin verksamhet. Här är vattennivån minst en meter lägre än normalt. Vieån slingrar sig nu tyst som en liten bäck där det brukar finnas ljud från det porlande vattnet.

VITTSJÖ. Medborgarhusets entre välkomnade publiken med en bukett av höstens vackra färger. Martin Svensson och Göran Ebenhart med föreställningen ”Stående Ovationer”. En ödmjuk humorshow (med extra nummer)

Gitte Leger teaterföreningens ordförande hälsade alla hjärtligt välkomna och passade också på att tacka sponsorerna som ställer upp för teaterföreningen.

På scenen högt tempo redan från början. Föreställningen var upplagd så att en tavla med flera ämnen fanns på scenen och så skulle publiken välja utifrån det ämnet agerade Martin och Göran.

Kvällens första val var språk och dialekter. Göran gjorde en imitation av Björn Ranelids språk och det konstaterades att man får köpa Ranelids bok för man förstår inte vad han säger. 

Ålderstecken var också ett ämne. Eftersom både Martin och Göran är 60-talister fick vi smakprov från Hasse och Tages 88 -öres revy med dåtidens humor nu i Martin och Görans tappning.

Skogssnäppa (Tringa ochropus) är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.

Fjäderdräkten kontrasterar mellan den mörka ovansidan och den vita undersidan som avskiljs med en ganska rak linje över hela kroppen. Huvudet är gråaktigt och ryggen mörkgrön med vita fläckar i olika utsträckning, mest hos häckande adulta fåglar, mindre på vintern och hos ungfåglar. Benen och den korta näbben är båda mörkgröna. Den syns tydligt i flykten med sina mörka vingar och lysande vita gump. I flykten yttrar den ett karakteristiskt trestavigt visslande läte.