VITTSJÖ. Första hemmamatchen efter sommaruppehållet kunde inte blivit bättre. Underbart väder, premiär för den nya fina belysning som verkligen ”lyste” och dessutom vinst med 2-0 mot Eskilstuna och därmed tre viktiga poäng.

Matchen inleddes som en typisk "5-5-5" match (5 vinst, 5 oavgjort, 5 förlust, tidigare resultat lagen emellan). Båda lagen radade upp mängder av felpassningar och det var egentligen en ganska tråkig halvlek. Hemmalaget Vittsjö upplevdes som väldigt försiktiga på ett hämmade vis i sitt spel. Vittsjö skapade halvlekens enda hörna och hade några fler skott mot mål än Eskilstuna. Dessa var dock utan problem för duktiga Katlynn Fraine (som tidigare spelat i Vittsjö) i Eskilstunamålet. Att motståndarna var pålästa om både Clara Markstedt och Linda Sällström framstod tydligt. Inte minst genom att Katlynn Fraine ofta fanns högt upp för att stoppa kontringar. Behållningen från halvleken var det vassa skott, värt bättre öde, Sarah Stratigakis hade i den 38 minuten.

Fälthare (Lepus europaeus) är en art av hare som tillhör familjen Harar och kaniner.

Fältharen har en längd på runt 50–70 centimeter exklusive svansen, som är 10 centimeter lång. Dess öron är längre än skogsharens. Kroppsfärgen är gråaktigt till gulaktigt brun och undre kroppsdelarna är vita. Ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida. Under vinterhalvåret inträder ingen eller obetydlig färgförändring. Det kan finnas vita ställen på huvudets sidor och på öronen nära huvudet. Dessutom kan stjärten vara mera gråaktig. Fältharen väger 3–5 kg och i genomsnitt 3,8 kg.

BJÄRNUM. Som traditionen bjudit under 54 år genomfördes det populära karnevalståget genom Bjärnum under lördagen.

Efter två års uppehåll på grund av pandemin kunde äntligen ett trettiotal ekipage paradera utmed Verumsvägen, som även i år var helt kantad med folk, på väg mot Folkets Park, via Nygatan och Parkgatan.

Visst är det ”lite extra” i Bjärnum denna helg med festligheter i Folkparken och så karnevalståget genom byn. För många är det även en hemvändarhelg där man stöter på välbekanta ansikten som man normalt inte ser i sin vardag.

Utmed kortegevägen fanns fullpackat med folk, flera hade tagit plats i vänners trädgårdar och så från klockan 13 rullade attraktionerna på under nästan en hel timme.

Under läs mer följer en bildkavalkad från lördagen:

Vintergröna (Vinca minor) är en art i familjen oleanderväxter. Vintergrönan är en städsegrön, krypande och rotslående buske. Blommande grenar kan bli 20 cm höga. Bladen är motsatta, enkla och helbräddade . De är kala, mörkt gröna och blanka, äggrunda till elliptiska och läderartade med tydliga nerver.

Blommorna sitter ensamma i bladvecken på 1–1,5 cm långa skaft, de är blåvioletta, sällan vita eller rödaktiga. Blomningstid i maj–juni, med enstaka blommor över hela säsongen. Foderflikarna är smalt elliptiska, 3–5 mm långa. Kronan är trattlik med ett utbrett, femflikigt bräm, 2,5–3 cm i diameter. Frukten består av två baljkapslar. Dessa innehåller dock bara ett fåtal frön. Arten sätter sällan frukt, utan förökar sig vegetativt.

VERUM. Onsdagen den 2 juni 1962 infördes i tidningen Arbetet de två dödsfallsnotiser, som återges i texten här nedtill. Jag har för egen del många minnen av såväl Valfrid Kronvall, vilken var bosatt i Brogården, som Nils Bernhard Persson, vilken de sista åren bodde på Hackagården i Verums kyrkby. Bägge hade djupa släktrötter i Verums socken och dog med tre dagars mellanrum i maj 1965, och nu är det 130 år sedan Valfrid föddes.

F. kyrkväktaren VALFRID KRONVALL, Verum, har avlidit 73 år gammal. Den bortgångne var född i Brogården, Verum, och redan från barnsben fick han följa med fadern till hans arbete som kyrkväktare. Efter slutad skolgång arbetade han som snickare samt biträdde fadern tills han helt övertog kyrkväktartjänsten. Närmast sörjande är dottern Gudrun, gift med polerare Thore Magnusson, Bjärnum, Lilly, gift med lantbrukare Alvar Larsson Verum, sonen Filip, kyrkvaktare, Verum, dottern Elly, gift med busschaufför Thure Jönsson.

Valfrid var son till husaren Jöns Nilsson Kronvall och hustrun Anna Bengtsdotter. Jöns, som i yngre år hade varit husar för Brogårdens rusthåll, blev senare kyrkvaktmästare. Dennes far Nils Olsson Rundberg hade även varit husar och var en av ”Spera-syskonen”. Valfrids mor Anna var dotter till torparen Bengt Olsson, som i bygden kallades Kru-Bengten. Namnet som sig av att hans far Ola Haraldsson drivit ”Verums krog”. Denne, som alltså var Kru-Bengt far, hade före flytten till Verum varit betjänt på Tommarps kungsgård åt generalen Cederström. Ola dog av drunkning i Verumsån i december 1822 (blott 43 år gammal). Han hade drivit krog (därav beteckningen Kru) vid Sågbacken i Verums by. Gatuhuset intill nuvarande ”Björveruds” kallades Verums Krog och grinden vid vägkorsningen mot Osby kallades ”Kru-ledet”. Ett hus på sågbacken beboddes sedermera av Olas svärson husaren Anders Carolo, som var gift med Olas äldsta dotter Anna.