VITTSJÖ. Svensk sommar när den är som skönast: Vacker vy över sjön, härlig musik, andlighet och varm social samvaro!

Ja, detta upplevde vi på Vittsjö Camping när Malene Langborg besökte Vittsjö. Malene, numera Ölandsbo, bodde i Vittsjö 2015 - 2019 och fann både sin tro och många vänner här under den tiden. Därför gladde hon sig mycket att komma tillbaka hit, inbjuden av Vittsjö/ Verums församling. Bland de många sånger och psalmer vi fick höra fanns en egenskriven och egenkomponerad sång ! "Vindstilla i Vittsjö". En hyllning till orten! Malenes sensuella röst passar till olika genrer som vi också fick höra prov på.

Malene Langborg

"I don´t know how to love him" ur Jesus Christ super star, "My sweet Lord", "I´m going down the river" innan "hjälpprästen" Christer Frostensson höll en tänkvärd andakt om gallupundersökning om vad folk tror och tycker!

Arvids kompis ombedes stiga in i Arvids nya lägenhet. Ja, jag vet inte, säger han, jag är så smutsig om fötterna. Äsch, det är inte så noga, du har ju skor på dig.

Drängen Gustav går ut på vägen och leder en ko. En herre i flott bil saktar in och säger skrattande: Jaså, du är ute och går med din mor? Drängen plirar på den oförskämde och hittar repliken: -Ja far.

Rolle hade köpt en japansk kikare som han tyckte var hemskt bra. Gurra hade köpt en tysk som var betydligt dyrare. Rolle påstod att hans kikare var lika bra . Häromkvällen kunde jag se genom fönstret hur du och din fru låg i sovrummet, sa han. Där ser du själv att kikaren är dålig, sa Gurra. Hade du använt min kikare så hade du sett att det var din fru.

En ogift anständig dam från Köpmanholmen hade fått plats på en charterresa till England. Eftersom katten uppfostrats i samma anda som hon själv så bad hon grannfrun se till denna när hon var borta. Grannfrun fick stränga order att under inga omständigheter släppa ut katten så den kom i beröring med någon hankatt. Den första veckan hördes inget från damen men veckan därpå kom ett vykort med tre ord: Släpp ut katten!

Lilla Alice har lagt sig. Hon klagar över att hon är så ensam när mamma går, men får till svar: Du är inte ensam, Gud är med dej överallt. Efter en stund öppnas dörren sakta och Alice kommer snyftande ut: Mamma, Gud och jag har så tråkigt!

Mormor kom på besök och Lena, tre år, satt bredvid när mormor packade upp. Till sist tog mormor fram två godispåsar. Vilken vill du ha, Lena? En är till dig, den andra är till Peter. Lena: Jag vill ha Peters!

VERUM. Visst är det underbart och rogivande många gånger med våra sällskapsdjur. Jag har både läst och hört om, samt själv upplevt många trevliga stunder med både hundar och katter.

Jag har inte själv ägt någon hund, utan min hundkontakt var när jag var barn då vi hade många trevliga lekar och stunder med en schäferhund som vi hade på gården.

För egen del är det katter som vi har och har haft som gäller. När vår son kom hem med en liten grå kattunge som han fått (köpt 5:-) av en kamrat i skolan, och som vi döpte till ”Kurre”, trodde jag inte att man kunde fästa sig så mycket vid ett djur som jag blev med tiden. Sonen växte upp och flyttade hemifrån för att plugga vidare i Ronneby, jag blev sjuk och fick lämna arbetslivet alldeles för tidigt. Jag och ”Kurre” var ofta själva hemma på dagarna och han blev ett stort sällskap för mig. Det var ofta han märkte när jag hade ont och besvär då kom han gärna upp i knäet, eller famnen precis som för att trösta mig. ”Kurre” som var både ute och innekatt blev 19 år, och det var en stor saknad när han blev påkörd utanför vårt hus, och fick inre skador så vi fick åka till veterinären dagen efter för att låta han somna in för gott.

Vanlig skorpionslända (Panorpa communis) är en insekt som tillhör ordningen näbbsländor och familjen skorpionsländor. Ett annat namn för arten är vanlig kloslända.

Ögonen är stora. Som andra näbbsländor har den ett näbblikt förlängt huvud. Mundelarna är bitande. Kroppen är svart och gul, utom bakkroppens spets som är rödaktig. Även det näbblikt förlängda huvudet är något rödaktigt. Bakkroppsspetsen är uppåtböjd. Vingarna är långa och genomskinliga med mörka fläckar.

Hanarna kan skiljas från honorna genom att deras bakkroppsspets är uppsvälld och försedd med två kloliknande utskott. Det är hanens parningsorgan. Hanen bär det uppåtböjt över kroppen, därav namnet skorpionsländor, då det till utseendet har ansetts påminna om bakkroppen och gadden hos skorpioner. Men skorpionsländan är trots att den ser ut att kunna stickas helt ofarlig.

BJÄRNUM. Söndagen den 17 juli klockan 14.00 satt en skara åhörare bänkade och hälsades välkomna av Gunnel Götesdotter, på Atelje Götesdotter. För att höra på sagoberättaren och författaren Per Gustavsson. Trots att han är bosatt i Bjärnum sedan många år, är det första gången han berättar för "inhemsk" publik.

Per Gustavsson

Och sällsamma händelser från när och fjärran i Skåne fick vi med Pers inlevelse höra om. Det kunde t.ex handla om Odensjö, Söderåsen, västra och östra Ringsjön och Ven. Den ena händelsen sällsammare än den andra! Blev ni nyfikna på vad som skedde, finns berättelserna i Pers böcker "Göingesägner" och "Skånesägner".