VERUM. Som urbota supporter av min födelsetrakt har jag sagt att det har gått att ta Mats ur Verum, men: ”det går aldrig att ta Verum ur Mats”. Min kärlek till bygden där de många ”hyddorna” byggdes och alla ”hyssen” gjordes förstärks vid läsningen av boken ”Luffarschack” som Erling Paulsson författat. Boken presenterades av Bertil Nilsson (alias OBON) på denna portal den 20 juli i år.
Erling Paulsson på mc i unga år
Vid läsningen tränger sig minnen fram om klasskamrater och ungdomsvänner som i boken kallas Agnes Paulander, Vivianne Einarsdotter och Gösta Fagerdäld. Jag minns såklart personer som lantbrukaren Ernie Tolktjärn, lokalreportern Martin Ek, fru Ester Flodlöv samt vaktmästarna Fingal Silverhage och Helmer Stenlösa. Minns också fjärdingsmännen Erno Bitåker och Sture Söder, vilka sedermera omtitulerades till polismän. Dem hade jag lyckligtvis bara kontakt med i fråga om intyg för att ta körkort 1962. Men, vid närmare eftertanke minns jag när min moped fick visas upp hemma hos Bitåker efter att den fått anmärkning vid statspolisens vägkontroll.
Om bryggaren Troed Halvardsson från Bergsbo som lastar in nya backar med öl och läsk skriver Erling: Han sägs ha svenskt rekord, om inte snudd på världsrekord, i att hålla en ansenlig mängd flaskor mellan sina fingrar. Rekordantalet flaskor varierar beroende på vem man frågar, men någon säger att hans båda händer kan ta fler flaskor än vad som finns i en back.
Utsikt 1957 mot Björveruds ”mitt i byn”, som var angöringsplats för omnibussar och en populär träffpunkt för ungdomarna. Den lilla vita byggnaden är ”fryshuset”. På backen bortom bron över Möllebäcken ses det dåvarande ålderdomshemmet.
Gården i backen mot Osby - där vi vintertid åkte sparkstöttingar mellan glest kommande bilar - beboddes då Axel Håkansson. I förgrunden ses karaktären Dan-Petter Henriksson, som i romanen fiskar upp mordoffret Berit Glittertinds cykel ur ån.
