"Sprätthöns" på utflykt

Vid slutet av 60-talet skulle regementet som vanligt delta i armens obligatoriska bud-kavleorientering. Man förberedde sig under en intensiv tränings- och uttagningsperiod. Som ett av de första förbanden i landet hade laget utrustats med nya, färgstarka poplinoveraller.

Hästvedabördige spjuvern Christer Berg, då i början av sin militära karriär, hade kompletterat sin utrustning med en mössa. Han var extremt kort-snaggad och skyddade enligt egen uppgift sin huvudsvål under sin framfart i Göingeskogarna med en "lokalföre-ningskeps". På kepsen stod med stora bokstäver "AB Göinge hönsfarm". Säkert fanns det en djupare mening med valet av mössa om jag känner Christer rätt.

Icke helt humorbefriade äldre kollegor gillade tilltaget. Färgerna stämde bra med overallfärgen och eftersom regementet vid föregående års tävling inte haft sin bästa dag beordrades han att skaffa mössor till hela orienteringsgänget. För säkerhets skull tillfrågades inte högsta hönset nyanlände regementschefen Nils Isaksson. Denne var duktig orienterare och ingick i laget.

EMMALJUNGA. Efter flera år av väntan grävs nu diken och fåror för fiber här i Emmaljunga.

Det närmar sig nog fem år sedan vi först hörde om att vår lilla by skulle få kontakt med övriga världen via fibernät. Oräkneliga olika konstellationer har varit i Folkets Hus och utlovat oss denna fiber.

BJÄRNUM. Nu finns 11 meter räls på plats uppe vid museet, som Östen Krantz och hans stab har lagt ut mer eller mindre för hand. 

Tisdagen den 13 juli var det stor premiär då man rullade ut två vagnar på den 11 meter långa järnvägen i Hembygdsparken.

Tillfälliga ”Rallare” eller järnbanearbetare med andra ord är dessa entusiast killar, som varje tisdag håller till bakom maskinhallen uppe på museet och bygger järnväg.

Tisdagen den 13 juli var det så dags att rulla ut de första två vagnarna från lokstallet, vilket Jonas Lindhé var pappa till.

Östen Krantz i full färd med att sammanlänka rälsdelar till den smalspåriga järnvägen uppe i Hembygdsparken.

Åkervädd, Knautia arvensis Duby, är en lilafärgad blomma i familjen väddväxter.

Åkervädd har en relativt stor och platt blomkorg. Blomkronan är också ganska stor särskilt på de yttersta blommorna i blomkorgen. På detta sätt uppkommer en motsats mellan mittblommor och kantblommor. De senares krona är olikbladig genom att brämet är starkast utvecklat mot korgens Det inre blomfodret har hos denna art ett ganska stort antal strålar.

VITTSJÖ. Jag fortsätter min lilla trädgårdsrunda och man kan nästan se/höra hur det växer så det knakar överallt, helt fantastiskt.

Jag har lite svårt att klara vanliga ettåriga luktärtor, dom kommer upp från frö men sen så dalar dom ner till ruta noll igen så det har jag skippat efter ett antal försök.

Fastän jag ville ha dom för doftens skull men istället så arbetar jag lite med mina perenna luktärter, visserligen så bjuds vi människor inte på någon doft från dessa blommor. Men våra insekter bi/humlor för att inte nämna fjärilarna dom älskar dessa perenna blommor. Det är en fröjd att se när solen värmer och blommorna blommor enormt då kommer gästerna till ett dukat bord. Med lite hjälp låter jag blomman att klättra längs med staketet där den får växa fritt och blomma i alla dess färger.