Lördagskåseri...
Kupplarm
Det var tidigt 60-tal. Det kalla kriget rådde och inom försvaret såg man över krigs- och mobiliseringsplaner. För att snabbt kunna få krigs makten på fötter var den fast anställda personalen viktig och för att dessa snabbt skulle kunna vara på plats kontrollerades och övades larmsystemet med jämna mellanrum. Efter som den militära personalen inte hade någon reglerad arbetstid kunde sådana övningar sättas in när som helst och utan förvarning. Larm skedde per telefon eller med bud för dem som saknade telefon. Den militära personalen, förvarade pistol och skarp ammunition i bostaden för att vid behov kunna försvara sig vid färden till regementet - på den tiden i de flesta fall med cykel.
Själv bodde jag som nyinflyttad och ganska nygift i Finja. Jag hade inte telefon och skulle larmas av en fanjunkare som bodde granne med mig.
En natt vid tretiden ringde det på dörrklockan. Min höggravida hustru, som hade sovit dåligt, öppnade. Utanför stod en flåsande figur iklädd ridstövlar, kronans långkalsonger - lindrigt rena och med Gällivarehäng, randig flanellnattskjorta och hatt.