HÄSSLEHOLM. 1967 grundades Visans Vänner i Hässleholm. En del medlemmar professionella musiker, men flertalet är glada amatörer med musicerande på olika nivåer. Solveig Rosén hälsade alla välkomna till årets sista visträff som inleddes med mingel, glögg och pepparkakor. Ett 50 tal medlemmar som samlats.
Meny för kvällen julkalkon med tillbehör och som dessert äppelkaka och till kaffet tårta.
Så till kvällens underhållning ”Edvard Persson”.

Visor tolkade av den sjungande sjuksköterskan Ingela Wahlgren och med Rune Lindqvist vid pianot.
Ingela berättade emellan visorna om Edvard Perssons spännande karriär.
Vi fick veta allt om Edvard Perssons fantastiska liv. Teater-film-resan till svenskbygderna i Amerika vilken succé. Den första färgfilmen i Sverige ”Klockorna i Gamla stan” medverkade han i. E Persson dog 1956 men visorna lever kvar. “Kalle på Spången, Jag har bott vid en landsväg, En liten vit kanin, Vi klarar oss nog ändå”, var några av de visor vi fick höra.
BJÄRNUM. En strid ström av besökare kom på fredagseftermiddagen till biblioteket i Bjärnum. Alla hade som mål att träffa Lennart Jönsson och köpa hans senaste bok ”Skånska luffare”.

Författaren Lennart Jönsson redo att ta emot bokköpare.
Detta är tredje boken som Lennart gett ut. De två tidigare heter, ”Från danska kroer till skånska gästis” och ”Minnesmärken i Göinge berättar”.

Birgitta Stålhandske var en av de första att köpa Skånska luffare
Redan för ett och ett halvt år sedan var boken klar men boksläppet försenades på grund av coronapandemin. Trots att antalet luffare har varit många genom åren har det inte varit lätt att hitta information om dem. Många mail skickades till en mängd hembygdsföreningar utan något större resultat. Bästa informationen har kommit från äldre människor som levt samtidigt med luffarna. Tyvärr är det inte många av dessa som finns kvar som minns luffarna.
Med namn som Trued Trallare, Helge Pratare, Hans Läst och Stövlagubben berättar Lennart om folket längst ner på samhällsstegen.
EMMALJUNGA. Några dagar före första advent gav oss Nilla, Mats och Sam en försmak av julstämning genom att sjunga och spela för oss, som kommit till församlingshemmet i Emmaljunga.
Advent, Adventus Domini förebudar "Herrens ankomst", och kyrkoåret inleds med den första söndagen i Advent, då det första av de fyra adventsljusen tänds i väntan på julen.

Mats och Sam
Mats och Sam inledde med "Gläd dig du värld", följd av "Advent, mörker och kyla", fast våra hjärtan var varma!

Nilla sjunger "Vi tänder ett ljus i advent"
Da Capo blev det när Nilla och Mats tillsammans spelade "Rudolf Med röda mulen", Nilla på piano och Mats på orgel! Så duktiga båda två!
Trädkrypare (Certhia familiaris) är en fågelart inom familjen trädkrypare.
Den liknar andra arter inom familjen, med böjd näbb, mönstrad brun ovansida, vitaktig undersida och långa styva stjärtpennor som den använder för kunna balansera upprätt på trädstammar och grenar.

Arten återfinns i alla sorters skogsmarker, men där den överlappar med trädgårdsträdkryparen i Västeuropa återfinns den med större sannolikhet i barrskogar eller på högre höjder.
Honan lägger vanligen fem eller sex vita ägg med rosa prickar i det fodrade boet, men ägg och ungar är sårbara för angrepp från hackspettar och däggdjur, däribland ekorrar.
BJÄRNUM. Efter 1,5 års mer eller mindre tvärstopp i orienteringsbranschens tävlingskalender kunde OK Torfinn äntligen glädja göingekretsens inbitna orienterare med en skön hösttävling i skogarna runt Möllerödssjön. Torfinns Blandskogsmedel lockade både yngre löpare och veteraner till hembygdsparken i Bjärnum. De tävlande startade vid Möllerödssjöns badplats och fick sedan springa runt på en väl så spännande kontrolljakt. Tillbaka i hembygdsparken belönades löparna med ett fint utbud av både grillat och hembakat i marketenteriet.

Tävlingen arrangerades i Bjärnums fina hembygdspark.
När många restriktioner lättades i slutet av september började nog de flesta av oss känna av existensen av ett efter-pandemiskt liv. Inte minst syntes detta på många idrottsarenor, som efter nästan två år av i princip tomma läktare återigen fick fyllas av förväntansfulla åskådare. Även om orienteringssporten generellt inte drar samma publikmassor som exempelvis fotboll, har tävlingsprogrammet för orienterare även det varit betydligt mer sparsmakat de senaste två säsongerna, både med helt inställda tävlingar och tävlingar med kraftigt begränsat deltagarantal. När OK Torfinn den 2 oktober för första gången sedan 2019 kunde arrangera en tävling under normala förhållanden var det därför många glada miner, både bland funktionärer och deltagare och mer eller mindre kor-på-grönbete-fart på de löpare som gav sig ut i skogen.
Sida 578 av 1529