Årets sista sopplunch

VITTSJÖ. Grått och regnigt ute, men inne i Församlingshemmet märker man att julen är i antågande. Granen står där så grön och fin och ger en känsla av värme och gemenskap.

På pianot står det två halmfigurer och i taket hänger vimplar med önskan om God Jul.

Efter att ha ätit av den goda och mättande ärtsoppan var det dags för komminister Sven Röstin att äntra scenen. Innan han började sin tjänst i Vittsjö Verums församling hade han en tjänst som sjukhuspräst i Kristianstad och det var om detta han skulle berätta lite om.

Det vi allra först får höra är en mobiltelefon som bara ringer och ringer. Sven säger ”Varför svarar ingen i telefonen?” Och så fortsätter han” Jo för jag vet att den som ringer kommer aldrig att få något svar, aldrig någonsin. För här står jag och en sköterska och tar hand om en ung människa som omkommit i en trafikolycka och den som så ihärdigt ringer vet ingenting just då. Man vi vet också att anhöriga som är på väg kommer att mötas av detta fruktansvärda besked – hon överlevde inte olyckan”.

Läs mer …

Rimfrost lyser vackert vitt över bygden

VITTSJÖ. Nu har Kung Bore kommit med frost och kyla. Morgonen var helt magisk med all den vackra rimfrosten som lagt sig som ett vitt täcke över hela bygden. Naturligtvis innebär detta även risk för halka på trottoarer och vägar, så var försiktig.

Bilderna nedan talar säkert för sig själv.

Läs mer …

Frans Gustav Leikell

BJÄRNUM. Göingemöblerna var ett markant inslag i Kristianstad vid sekelskiftet och decennierna närmast därefter. Att de målade möblerna från Bjärnum fick ett särskilt gott renome där, var nog till stor del målare Leikells förtjänst.

Frans Gustav Leikell föddes i ett hantverkarhem i Höör 1869. Fadern var målarmästare och att sonen till en företagare skulle fortsätta i faderns yrke var ju vanligt. Så snart Frans Gustav slutat skolan blev han lärling på faderns verkstad. Hans fallenhet för yrket och den goda utbildning fadern gav honom gjorde att han gick ut i livet som en mycket kunnig målargesäll. Särskilt intresserade honom möbelmålning, och då han, efter kortare uppehåll på ett par andra platser, fick höra talas om den ökande möbeltillverkningen i Bjärnum, etablerade han sig där som målarmästare.

Han trivdes på platsen och med sin verksamhet där, och när han 1897 gifte sig hade han varit Bjärnumsbo i fem år. Hans första bostad som gift var i en arrendegård under prästgården och därtill ett rymligt uthus, som lämpade sig bra till målarverkstad. Till en del målade han åt de små verkstäderna i och omkring Bjärnum, men i huvudsak bestod hans verksamhet i att han köpte upp trävita möbler, målade dem och sålde dem på marknad i Kristianstad.

Läs mer …

Visans vänner träffades

HÄSSLEHOLM. 1967 grundades Visans Vänner i Hässleholm. En del medlemmar professionella musiker, men flertalet är glada amatörer med musicerande på olika nivåer. Solveig Rosén hälsade alla välkomna till årets sista visträff som inleddes med mingel, glögg och pepparkakor. Ett 50 tal medlemmar som samlats. Meny för kvällen julkalkon med tillbehör och som dessert äppelkaka och till kaffet tårta.

Så till kvällens underhållning ”Edvard Persson”.

Visor tolkade av den sjungande sjuksköterskan Ingela Wahlgren och med Rune Lindqvist vid pianot.

Ingela berättade emellan visorna om Edvard Perssons spännande karriär.
Vi fick veta allt om Edvard Perssons fantastiska liv. Teater-film-resan till svenskbygderna i Amerika vilken succé. Den första färgfilmen i Sverige ”Klockorna i Gamla stan” medverkade han i. E Persson dog 1956 men visorna lever kvar. “Kalle på Spången, Jag har bott vid en landsväg, En liten vit kanin, Vi klarar oss nog ändå”, var några av de visor vi fick höra.

Läs mer …

Boksläpp på biblioteket

BJÄRNUM. En strid ström av besökare kom på fredagseftermiddagen till biblioteket i Bjärnum. Alla hade som mål att träffa Lennart Jönsson och köpa hans senaste bok ”Skånska luffare”.

Författaren Lennart Jönsson redo att ta emot bokköpare.

Detta är tredje boken som Lennart gett ut. De två tidigare heter, ”Från danska kroer till skånska gästis” och ”Minnesmärken i Göinge berättar”.

Birgitta Stålhandske var en av de första att köpa Skånska luffare

Redan för ett och ett halvt år sedan var boken klar men boksläppet försenades på grund av coronapandemin. Trots att antalet luffare har varit många genom åren har det inte varit lätt att hitta information om dem. Många mail skickades till en mängd hembygdsföreningar utan något större resultat. Bästa informationen har kommit från äldre människor som levt samtidigt med luffarna. Tyvärr är det inte många av dessa som finns kvar som minns luffarna.
Med namn som Trued Trallare, Helge Pratare, Hans Läst och Stövlagubben berättar Lennart om folket längst ner på samhällsstegen.

Läs mer …