”Tocken”

När jag växte upp på ett litet torp i trakten av Örkelljunga under andra världskriget köpte far någon gång ett antal ”hönekycklingar”. Hönsbeståndet behövde förnyas när äggproduktionen började avta. Kössorteringen var väl inte alltid perfekt så en och annan tocke kom med i skocken.
Detta betydde inte så mycket - visade det sig att någon av den hade goda anlag fick han överta befattningen som förstetupp, i annat fall blev det ett bra tillskott till familjens mathållning.
En tocke visade visade ovanligt goda anlag som slagskämpe. Han besegrade alla konkurrenter, till och med den gamle trotjänaren fick ge sig. Efter sin triumf gick han omkring och visade upp sig och gol högljutt med sprucken målbrottsröst.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Sista fredagen i september är det Janssons-dagen. Men vem var Jansson…?

Janssons frestelse, gratängen med potatis, lök, ansjovis och grädde, finns ofta på jul- eller påskbordet och som vickning. Men varför heter rätten så?
I Wikipedia tillskrivs operasångaren Per Adolf ”Pelle” Janzon (1844-1899) rätten. Han ska ha gjort sig känd för att bjuda på en sexa (sex centiliter snaps), öl och ansjovisgratäng. Det påstår man skall ha gjort att man kallade gratängen för just Janzons frestelse. Men rättens namn blev inte allmänt accepterad förrän 40 år efter operasångarens död.

VITTSJÖ. Några månader har gått och sommaren är på upphällningen, hösten har anlänt med en färgpalett som skapar härliga nyanser i vår natur. När solen skiner från en himmel som är så blå och det är riktigt skönt utomhus. Då hoppas jag verkligen att pensionärerna passar på att vara ute i trädgården eller gå en promenad tillsammans med en vän.

Som rubriken ovan berättar så har vi i styrelsen i PRO haft ett möte där vi lyft fram våra funderingar som den här pandemin har skapat som berör så många. Innehållet är skiftande..

Mötet öppnades och punkterna gicks igenom, och även om vi har haft stängt så visst har föreningen fått information från några aktörer. Sommarbrev från PRO riks varje månad, Skåne Nytt likaså, ABF och Fonus. Samtal från regionen/Vinslöv representant Ingrid Persson som undrade hur vi hade det i vår förening, trevligt.....

Detta fanns publicerat i januari 1981........

Till sist var det de båda barndomsvännerna som möttes med var sitt tungt fordon på en smal, kurvig och kuperad byaväg i norra delen av Hässleholms kommun

Arkivbild från Norra Vittsjö 2017, fotograf C Brauer, ByPhoto

Båda förarna hade nedförslut och kunde inte stanna sina fordon inom vederbörligt avstånd. Morsning ansikte mot ansikte med två vindrutor emellan.

Sevärt i Vittsjö del 18.

EMMALJUNGA. Gränsmärket Skurehall norr om Emmaljunga är inte enbart länsgräns utan också gränsmärke mellan fem byar. Denna betydelsefulla gränssten har hävd ända från år 1554.

Då du skall besöka Skurehall så sök upp Hultahusvägen i norra Emmaljunga. Följ denna skogsbilväg cirka 1 400 meter norrut så finns där en tavla på vänster sida. Fortsätt upptrampade stigen över mossen så kommer du till oansenliga gränsstenen. Eventuellt kan där finnas en bom över skogsvägen? Även förbud för motortrafik kan finnas men vägen är gångbar.

På denna tavla finns information om gränsmärket Skurehall. Emmaljunga byalag har verkställt informationen.

Redan omkring år 1050 finns namnet Skurehall. Då utfördes en ganska schematisk dragning av gränsen mellan nuvarande Skåne – Småland. Området kring gränsstenen bestod av mossmark och med den tidens beräkning ansågs området som ganska värdelöst. Det var först år 1553 som oansenliga Skurehall blev officiellt gränsmärke efter tingsförhandling i Vittsjö. Stenen Skurehall fastställdes slutligen år 1554 som gränsmärke. År 1745 angavs det faktiska gränsmärket med följande beskrivning: ”Skure Hall ligger på kanten af en liten skogsbacke. Der stenen är mestadels flat håller han 5½ aln i bredden samt 1½ aln hög. Slutar åt wester mot bäcken och är på samma W. sidan beväxt”.