VITTSJÖ. Hur kunde människor trivas med sin tillvaro för 150 år sen? Föreningar och sammanslutningar var minimalt och fåtal samlingar skedde. Ingen teve, inga bilar, varken telefon eller elektriskt ljus! Ändå klarade mänskorna sig ganska hyggligt fast viss fattigdom var rådande. Trots motgångar var kanske levernet gemytligare än i dag?

En eftermiddagsfika i slutet av 1930 talet kunde bli så trevlig.

Vad kunde människorna då sysselsätta sig med? De tog dagen och tiden som den kom. Arbetsdagen kunde i vissa fall bli lång då det var lantbruket som var rådande. Årstiden bestämde ofta hur lång arbetsdagen skulle bli utan att se på eventuell klocka. Solen visade tiden och mestadels var det inget jäkt utom då ovädersmoln hotade skörden. Lantbrukaren bestämde arbetstiden och då kunde det bli en eller flera, korta eller långa pauser.

VITTSJÖ. Det är lätt att misströsta i dessa Corona-tider. Media är experter på att förstora och skriva ”sensationsrubriker” om det vi genomlever just nu. Glöm inte att det finns massor av ljusglimtar just i vår bygd. Låt dig inte förblindas utan tag vara på alla dessa fantastiska ögonblick.

Personligen har jag och hustrun aldrig varit så långt framme med trädgårdsarbetet som i år. Rabatter städade och rensade, dressjord och gödning finns på gräsmattan som dessutom är jämn tack vare en lånad gallervält. Under allt vårt arbete har fåglarna sjungit sjungit sina fantastiska melodier.

Eftersom jag är intresserad av fåglar matar jag dem året runt. Under våren, sommaren främst för att få fina fototillfällen. Att ta en paus från arbetet och sitta en stund med kameran ger en skön avkoppling. Genom min alltid samma placering har fåglarna vant sig vid min närvaro och kommer därför väldigt nära. Ibland faktiskt lite för nära för mitt objektiv som har en ”närgräns” på knappt 2 meter. Så orädda de blir efter ett tag, naturen är fantastisk.

• Den äkta mannen beklagade sig för en arbetskompis: Min fru är en korsning mellan indian och en hund. Är hon inte på krigsstigen, så skäller hon.

• Varför spelar du inte monopol med Bengt längre? Skulle du vilja spela med en som bara fuskar? Nä, så klart inte. Det ville inte Bengt heller.

• Varför bär du vigselringen på fel hand? Jag är gift med fel karl.

• Polis sköt man med kniv.

• Varför räcker ni fram en hand istället för att göra honnör, 43:an? Jo, löjtnant jag är kommenderad till handräckning.

• Nu är det bäst att vi börjar dra oss uppåt skogarna, sa gammelälgen till sin ko. Det börjar lukta kaffekask i buskarna.

• Förvirrad älg besökte bank. Ville han ha en ny krona?

• Gamle botanikprofessorn till sin unga kollega: Kom ihåg att du alltid ska gå en bit framför exkursion. Då hinner du trampa ner alla växter du inte känner igen.

• Denna vinjett har på dessa sidor i dag varit publicerat 650 gånger/veckor. Totalt på dessa sidor samt i Norra Skåne har vinjetten funnits 1 800 gånger.

Den första gången denna vinjett fanns publicerad var den 24 oktober 1981. Sen har det fortsatt. Något jubileumsljud som jojkljud undanbeds. Kanske kan kåsören få fram något ljudliknande från ägandes näverlur? Någon antyder att sådant "gammal dravel" inte är läsbart! Varför läses det då? Kåsören har försökt ta med det som kan intressera läsaren. Tycke och smak är som bekant ganska olika! Oavsett hur så planeras fortsättning av Spårat....

Red anm. Tack Ebbe för alla dina populära Spårat som du troget vecka efter vecka skickat till redaktionen i snart 13 år. Vi ser fram mot flera års fortsatt samarbete, var rädd om dig!

• Överraskningen var total och rörande. På Valborgsmässoafton stannade en bil vid tomten. Det var "Bengtssons trio", Boel, Malin och Marie som kom på besök. På vederbörligt avstånd stannade de och med sång och musik under paraplyer välkomnade de våren med "Goafton om ni hemma är"? Dessutom blev det andra vårvisor Många och ärliga tack!.

VITTSJÖ. I dag har jag gjort ett utbrytningsförsök. Det lyckades, men med lite dåligt samvete.

Jag har kört till Markaryds fiskbil och inhandlat godsaker för kvällen. Det är ju ändå Valborgsmässoafton. Alla höll avstånd.

När jag körde till Markaryd lyssnade jag på radion. Radio Kristianstad hade en inspelning om en 18 årig pojke som kommit till Sverige som ensam 9 åring.
Hur han har levt under dessa 9 år i Sverige framgick inte men han var på väg till Kastrup för att möta sin mamma och sina fyra syskon.
Mamman och syskonen hade under en lång tid försökt att komma till Sverige men nu först hade det lyckats. Glädjen var så klart total.