ESKILSTUNA. På ett kylslaget Tunavallen mötte vårt Vittsjö hemmalaget Eskilstuna under söndagen. Matchen kom att bli ett riktigt ställningskrig mellan två mycket bra lag där hemmalaget Eskilstuna med stöd från publik drog det längsta strået och vann med 1-0.

Redan i första minuten var Vittsjö mycket nära att ta ledningen detta efter slarv i Eskilstunaförsvaret.

Tove Almqvist utsågs till Vittsjös bästa spelare

Vittsjö hade ett grepp om matchen och var i anfallen närmast ett ledningsmål. Efter dryga kvarten spelar Eskilstuna upp sig. Matchen övergår mer till ett ställningskrig mellan två starka lag. Inte helt oväntat tar hemmalaget ledningen i den 37 minuten efter en perfekt slagen frispark av Petra Johansson som nickas i mål av Loreta Kullashi. Vittsjö får i detta läget inte igång sitt anfallsspel, flera slarviga passningar och laget verkar lite frustrerat. Första halvlek slutar med en leding för Eskilstuna med 1-0.

VITTSJÖ. Torsdagen den 19 september kunde vi som var på Linden denna eftermiddag få njuta av sång oh musik med Ulla Aronsson och Bertil Lundstedt.

Ulla och Bertil i sångartagen

Det bjöds på visor och skillingtryck som vi ”gamlingar” så väl känner igen och här och var sågs det att man gärna sjöng med i till dom välkända tonerna, som till exempel Drömmen om Elin, Ett gammalt dragspel, Om tiggaren från Luossa, Vid Silverforsens strand, Hem till Norden, Farväl till sommaren.

Förväntansfulla åhörare

För att både kropp och själ ska må bra blev det fika i halvlek. Det serverades mackor och den äppelkaka som sen serverades hade Rose-Marie Wehlin bakat hemma i det egna köket.

• Grannarna vid Ramnsjövägen- Waldaus väg träffades åter till grannträff. Första försöket skedde 1989 men tog rejäl fart 1991. Sen har det varit årliga träffar med grannar som värdpar. I år var det Sonja & Jan som upplät villan till knytkalas. Upp emot 20 grannar samlades till trevlig träff inom åldersgrupp 3-96 år,

• Två generationer grannar vid samma bord.

• Sen en månad tillbaka har jag haft ”luftledes” kontakt med yttervärlden. Telefon och data förmedlas i luften och det funkar perfekt efter några mindre justeringar. Samma fasta telefonnummer och ingen faktura för ringda samtal. Alla tjänster är inräknade till en total kostnad av 509 kr/mån. Den dan fibernätet är inkopplat klipps kopparledningen, tidigast om 18 månader i tätorten. Då, när den tiden är inne har säkert ett nytt system kommit för att erövra de nergrävda fiberledningarna.

• Höstdagjämningen infaller den 23/9. Då skall dag och natt vara lika långa/korta. Sen kortas dagens timmar ända fram till den 22/12. Sen börjar natten bli allt kortare. Då ser vi fram mot ljusare tider.

• Å sen den 29:e är det familjegudstjänst kl 10. Samtidigt blir det Söndagsskolans dag, som det kallades på dåtiden. Röke Blås har blåst färdigt varför de stannar hemma. Första gången de tog täten vid denna högtidsdag var 1985. Då fanns det sju? söndagsskolor i församlingen. Söndagsskolans dag började firas 1965.

VITTSJÖ. De kyrkliga dräkterna/uniformerna visades upp i samband med september månads sopplunch. Eva & Sven Andreasson hade av tradition tillagat god kyrklig soppa. Eva redogjorde för alla de beståndsdelar som dagens delikata soppa innehöll. Stefan Dahlström talade inledningsvis och en psalm sjöngs innan kö började bildas vid utspisningen av soppa.

Eva & Sven tillagade åter smaklig måltid.

Eva serverade önskvärd kvantitet efter önskemål innan samling skedde vid fralla/ostbordet.
Stefan Dahlström vitsordade att prästens klädedräkt har anor från Gamla testamentet. Sen har dräkternas utformning skett i stort sett efter den gamla modellen. I vissa församlingar finns flera sorters mässdräkter, Alba medan Vittsjö har fem olika färger.

Uppbrott. Forts.

Den 30/4 1990 kom jag så till ett hus som inte ännu var riktigt mitt.
På tisdag klockan tre skulle affären slutföras och tid var bokad. Men innan dess ska jag börja på mitt nya jobb i Strömsnäsbruk, jag var nog välkommen även om det viskades lite i vrårna. Distrikt 1 skulle bli mitt och redan från första stund steg jag in i verkligheten.

Postkontoret i Strömsnäsbruk

Min ”mentor” Vera Karlsson tog mej under sina vingars beskydd och hennes bil förde oss runt i ett landskap som jag egentligen inte visste något alls om.

På den tiden ägde man bilen själv och den kunde egentligen kallas för tjänstebil. Vera, som var noggrann, släppte inte ratten till mej, hon var rädd om sin ”Folka” den skulle duga även efter den stundande pensionen.