Nytebodaskogen

NYTEBODASKOGEN. Vad gör man som 70 plussare i dessa Corona tider, jo man kör till Nyteboda Naturreservat i nordöstra Skåne. Där träffar man många andra gamlingar det vill säga stora både levande o döda träd men inte många människor.

Nytebodareservatet bildades 1981 eftersom det bestod av mycket stor gammelskog. Stormen Gudrun 2005 fällde många av de stora trädensom sedan fick ligga kvar eftersom det var ett naturreservat, med följd att barkborrarna fick fäste i de kullblåsta träden. Därefter gav baggarna sig på de stående granarna som blev som stående lik. För att det inte skall hända någon olycka så har man med hjälp av skogsmaskiner kapat de döda träden som står närmast vägarna högt uppe med följd att det står en mängd höga stolpar och på marken ligger grova stammar. Nu växer det upp lövskog i luckorna efter de döda träden.

Läs mer …

Jordärtskockan

EMMALJUNGA. Förra året fick jag några knölar av en god vän som hade dem i överflöd. Det var jordärtskocksknölar som vi, Johnny och jag, petade ner i jorden i vårt land. Vi hade aldrig ätit det förut, så om det var gott visste jag inte. När jag tog reda på lite mer om denna grönsak, så kom den från Nord-Amerika och hade odlats där långt före européernas ankomst dit. De kallades för solrötter. År 1640 kom jordärtskockan till Sverige och finns här än i dag.

Våra nyskördade jordärtskockor

Ett uttryck på engelska ” the hungry gap” eller på svenska, de månader som få saker finns att skörda och det är risk för att man får gå hungrig. Men här finns de! En användbar grönsak som under vintern bidat sin tid för att få bli uppgrävd på vårkanten. Jordärtskockan är rik på stärkelserika kolhydrater. Smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka. Den kan användas som ersättning för potatis, men också ätas råa (krispiga) eller till grytor, gratänger, ugnsrostade, till soppa, mos eller varför inte picklade! (”Fisvarning” kan dock utfärdas!)

Lär vara lättodlade och sprider sig gärna. Därför är de lätta att dela med sig av. 

Född som en 37;a ...

EMMALJUNGA. Att vara född 1937 eller som just en 37;a, har delvis följt mej hela livet.
”Då är du bara en halv 75.a” -fick jag ofta höra åtminstone under tiden i Göteborg.

Detta associerade ju till hur mycket flaskorna innehöll i centiliter. En 37;a brännvin kallades ibland för en ”krympling” och var styrkan 35% så kallades den ofta vattenskadad.

Nu till lite allvar tio år framåt i tiden.
1939 föddes min bror, han fyllde ett år samma dag som tyskarnas ockupation av Norge skedde, alltså den 9 april 1940.

Läs mer …

Kyrkehåla med brandgravar

VITTSJÖ. Havraljunga by norr om Vittsjö var tidigt bekant. Redan på 1200 talet blev byn bekant genom ”Kyrkehåla”. I slutet av 1300 talet omtalas ”Miraklet i Havraljunga” (se artikel 13/4 2020). Kyrkehåla finns utmärkt på Ekonomiska kartbladet och fanns/finns i Havraljunga utmed väg 117 mellan Emmaljunga och Vittsjö.

Till höger i bild finns Kyrkehåla i Havraljunga.

Offerkällor har funnits på flera platser inom socknen. Bland annat i Björstorp (se artikel 26/9 2010) och dessa borde, enligt sägner finnas intill en kyrka. Offrandet i denna källa började så sent som på 1700 talet men någon kyrka fanns inte inom närområdet. En kyrka skulle enligt tradition finnas på lämplig plats i mitten av församlingen. Enligt sägnen hade grävning påbörjats på 1200 talet i Havraljunga, kanske under nuvarande väg 117?

Läs mer …

Gul skunkkalla

Gul skunkkalla (Lysichiton americanus) är en växt ur familjen kallaväxter (Araceae) från västra Nordamerika. Arten växer i kärr, våta skogar och längs vattendrag. Den växer i stora bestånd.

Långlivad perenn ört. Jordstammar till 30 cm eller mer, 2,5-5 cm i diameter. Blad 60-100 cm, blankt gröna, brett tunglika, äggrunda till spatelformade med kort bladskaft och tvär bladbas. Blomställningen upprätt och luktar sötaktigt och lite kvalmigt, men inte fullt så illa som namnet antyder.

Läs mer …