Tid att skörda

VITTSJÖ. Väntat och väntat. Nu när vi går in i den sista veckan i juli så börjar man att kunna skörda lite av sin vårsådd i mars/april. Hos mig har det endast blivit tomater i år. Men riktig färgklick blev det i alla fall. Tack vare mina grannar.

Min trevliga granne kom in och lämnade lite av deras skörd och tillsammans blev bilden bra. För kålplantorna som vi satte tillsammans med tomatplantorna i växthuset bidrog inte alls till en fin blomkål. Men tomater i flera rader så nu väntar jag på bra skörd i år igen. Tomater kan ätas som de är, i sallad eller laga till en god tomatsoppa, ( varm/ kall). Snabbt och enkelt att tillaga. Så nu kan vi snart skörda. Det är så mysigt att gå in i växthuset och plocka några tomater och äta direkt.

En resa till Tyskland 2025

Torsdagen den 24 april körde vi på en sedan länge planerad semester till Tyskland. Redan mellan Hässleholm o Höör började det fina med alla dessa vitsippor i backarna och solen sken från en molnfri himmel.

Andemeningen var att köra så lite motorvägar som möjligt, för på motorvägar ser man naturen i fjärran men på mindre vägar ser man naturen i närbild. Efter Öresundsbron o Köpenhamn tog vi gamla kustvägen till Köge, en sträcka på drygt två mil med cirka 18 rondeller och några trafikljus men roligare att köra än motorvägen med en hetsig trafik och här kommer man den Danska bebyggelsen närmare. Inne i Köge fins en mysig camping.

Efter Köge körde vi en mindre väg till Vordingborg, en väg som var ganska rak och gick genom fin natur. Efter Wordingborg fick vi köra ut på motorvägen mot Rödby. Innan Rödby stannade vi på Faröbrons ställplats som även är för husvagnar och är gratis, så där har vi hållit många gånger när vi varit på det hållet.

Faröbron

Färjan från Rödby till Puttgarden tog cirka 50 min. Vägen från Puttgardens präglades av mycket trafik o dålig väg och mycket vägarbete för byggande av ny motorväg som skall ansluta till befintlig motorväg mot Lybäck.

Efter Lybäck körde vi motorvägen mot Rostock för att stanna på en fin rastplats söder om Lybäck. Strax efter rastplatsen körde vi en mindre väg söderut mot Luneborg. Nu började verkligen semestern då vi kom nära naturen, av misstag kom vi in i staden Ratzeburg vid eftermiddagstrafiken och trafiken stod nästan stilla men efter en timme kom vi till orsaken, ett trafikljus vid ett vägarbete på en bro, så vi fick verkligen studera staden o dess bebyggelse när trafiken stod stilla.

Läs mer …

Salskrake

Salskrake (Mergellus albellus) är en and som tillhör underfamiljen Merginae och ensam art i släktet Mergellus. 


Salskraken är en ganska kompakt skrake, mer formad som en knipa‚ och den mäter 38– 44 cm och har ett vingspann på 56–69 cm. Den adulta hanen är omisskännlig i sin distinkta kritvita dräkt med svarta partier som den svarta fläcken runt ögat. Den adulta honan och juvenilen är gråfärgad med rödbrun nacke och hjässa och vit kind. Näbben är kort och grå.

I Sverige förekommer den som häckfågel enbart i Lappland men förekommer även vintertid i södra Sverige utmed vissa kuststräckor.
 Salskraken häckar i fiskrika sjöar och långsamrinnande floder. I vinterkvarter förekommer den i skyddade kustbiotoper eller i sjöar längre inåt land. I sjöar uppträder den oftast i kanterna i anslutning till överhängande mindre träd eller annan skyddande vegetation.

Läs mer …

Sista visningen och underhållningen i juli

VITTSJÖ Som rubriken lyder så har Vittsjö hembygdsförening gjort den sista söndagvisningen av museets innehåll och toppat den med musikunderhållning. Hela juli månad varje söndag har frivilliga krafter hjälpt till att förevisa vad som finns inne i museets väggar. En diger samling som är samlat på en plats och nästan mitt i byn och bra med parkeringsmöjligheter och lätt att hitta för de som är intresserade av äldre ting och som är på besök i Vittsjö.

En trevlig och härlig atmosfär möter en när man kommer in i huset, det serveras fika till dem som är på besök. Gemytligt på hög nivå, kom in och slå dig ner, här finns plats för dig också, sa flera i kör, tack. 

Karin Persson står för dagens underhållning, både med gitarren men också med ett annat instrument som heter Psalmodikon, ett instrument som var Sveriges vanligaste instrument på 1800-talet. Hon berättade också att Dillner hette han  som tillverkade det hära instrumentet som senare ersattes med tramporgel både i kyrkor men också i det egna hemmet.

Läs mer …

Gärdsmyg

Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes) är en liten brun tätting som tillhör familjen gärdsmygar och som förekommer över ett mycket stort utbredningsområde i Eurasien.

Gärdsmygen av nominatformen troglodytes häckar tämligen allmänt i södra halvan av Sverige, mer sparsamt upp till Jämtland och Norrbotten. Den hittas även i frodiga sydbranter nära kalfjället i Åsele och Lycksele lappmark.

Gärdsmygen är en mycket liten brun tätting med kort hals, och vars mest distinkta morfologiska drag är dess kroppshållning med den korta stjärten som ofta hålls upprätt. Den har en proportionellt ganska lång näbb, som är spetsig och lätt nedåtböjd. Näsborrarna är avlånga och täckta av en välvd hinna. Den har mycket korta rundade vingar. De orange bruna benen är långa. Den har rödbrun ovansida, brunvit undersida och hela fågeln har till stora delar fin mörk tvärvattring. Den har ett ljust ögonbryns streck och ett mörkt tygelstreck. Handpennorna är mörkbruna med en rad av ljusa fläckar på ytterfanet. Den mäter 9-10,5 cm, har ett vingspann på 13–17 cm och kan väga upp till 14 gram.

Läs mer …