VITTSJÖ. Om cirka två veckor är det dags för Arbetsgruppen på Linden att ha sitt första månadsmöte inför ”höstterminen”. Vad som bland annat brukar avhandlas på detta första möte är vad vi det extra ska vara som vi brukar ha en torsdag i månaden.

Det har under årens lopp blivit en del trevligheter, hoppas vi att ni också tycker.
Men att få in lite nya idéer är aldrig fel, så kära läsare om du har ett tips att komma med tar vi tacksamt emot detta. Om du har en tanke på någon form av underhållning så skulle det vara roligt om någon ny förmåga kunde få ta plats. Har man samma för många gånger så kan det bli som så att det till sist inte drar någon publik.
KLIPPAN. När vi en dag tog bilen och inte hade något direkt utflyktsmål. Då blev Hillesgården vårt stopp.

Här kan du äta middag, dricka kaffe och våffla men också bara ta en glass.
Är man spelsugen finns både schack och luffarschack.

Om man vill övernatta och få härliga behandlingar som bland annat massage eller medicinsk fotvård så finns platser i det trivsamma gästhemmet.
Glöm inte besöka butiken med både second hand varor och helt nya kläder. Eller varför inte se ut en ny bostad till småfåglarna i trädgården.
Forsärlan som på latin heter Motacilla cinerea är en fågel i familjen ärlor. Den är slank och 17-20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig. Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten.

Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig. Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller ”tsetsetse”.
Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet. Forsärlan är Bjuvs kommunfågel. Numera finns arten jämnt spridd upp till Västerbotten.
VITTSJÖ. Härligt, lite varmt men nu är det blomsterprakt överallt i trädgårdar men också i vår vackra natur runt omkring och bilderna är tagna på en av mina promenader. Underbara i både färg och doft, visst någon blommor är väl enligt andra bara ogräs men de passar ändå här. För vilken underbar färg dessa har.

Mjölkört även kallad rallarros. Vet att det är ett ogräs men visst är den fin i färgen, lyser upp.

Gulbladig solfjäderslönn.
Blåklockssläktet (Campanula, latin för "liten klocka") är ett växtsläkte i familjen klockväxter (Campanulaceae) som ursprungligen kommer från norra halvklotets tempererade områden. Blåklockor ingår i familjen klockväxter. Blommans ofta hängande och klocklika form skyddar pistillen, med märke och pollen, mot regn som annars skulle kunna skada det.

I en utslagen blomma ses lätt pistillen med stift, men endast skrynkliga rester av fem ståndare. Om man öppnar en blomma i knoppstadiet får man förklaringen. Här ses fem ståndare, alla på höjdpunkten av sin blomning och deras knappar är tätt förenade kring stiftet. På stiftets yta avsätter sig knapparnas pollen, och ser man på den utslagna blomman sitter det kvar, så att den första insekt som besöker blomman pudras av det och bortför det. Snart ses små flikar i pistillens spets, det är pistillens märken. Detta förlopp, när ståndarna mognar tidigare än pistillen, kallas proterandri.
Sida 88 av 1527