Lördagskåseri...
Mina skolors vara och inte vara. Fortsättning.
På fyrtiotalet var skolorna bara något som besvärade landsbygdens dåliga ekonomi, då fanns inga tankar på varken lokaler eller utbildning.
Så i femte, sjätte och sjunde klass fick jag ”vi” utbilda oss i pingst- församlingens tidigare lokaler, ytterligare cirka hundra meter bort, men även denna fullt synlig hemifrån. En lokal som sedermera blev en bilverkstad.
Toa fanns på gården som oftast saknade något fönster, eventuellt beroende på att vi pojkar spelade boll på den lilla planen utanför. Först långt efteråt begrep jag varför det var flickornas toa som var värst utsatt.