VITTSJÖ. Tiden rinner bara iväg och ett år går ruskigt fort och idag så är det tid igen för den årliga julmarknaden på Vittsjö sjukhem för de boende men också för deras anhöriga. Vädret var ju inget vidare men allt kan man inte få, men det viktigaste var ju med. De boende med deras anhöriga som har en central plats på Vittsjö sjukhem.

Vittsjö fritidsgrupps barn kom åkandes med häst och vagn med Sigvard Gustavsson som van kusk. Barnen sjunger några kända sånger som hör till advent/jul som ”Nu tändas tusen juleljus, tänd ett ljus, räven raskar över isen, we wish u merry christmas” med flera. Härligt att få lyssna till barn som sjunger julsånger och som de äldre känner igen.

Några turer med häst och vagn blev det under fredagens eftermiddag, där de boende fick åka med. Många äldre i den åldern har nog åkt på flaket både i hölass eller i en släde dragen av en häst eller två. Blunda och lyssna, visst hör man bjällrorna bjällra.

EMMALJUNGA. En innerlig värme slog emot oss när vi kom in i församlingshemmet.

Det lilla julbordet gjorde att båda händerna blev upptagna av korv, Jan Roséns senap och dricka. En titt på det dignande auktionsutbudet, som var imponerande, köptes det lotter och så satte vi oss förväntansfulla på bänkarna.

En del auktionsutbudet.

Stefan och Britta förser sig med lotter

Carl-Olof välkomnade oss alla och så följde njutbar musik av tre unga musikaliska ungdomar, Johanna på piano, Erik på gitarr och sång, Linnéa på fiol och en eminent sångerska, Nilla 7 år.

Stenrike. Nere på slättbygden finns knappast några stenar där dagens åkermark breder ut sig på flera hektar. Ju längre norrut man kommer desto stenrikare är det, särskilt i Småland. I Göingebygden, norr om Hässleholm börjar stenriket för att utökas varje steg norrut. De små åkertegarna i Göinge hade stenar över markytan, i markytan samt under markytan. Efter hand röjdes åkertegarna och blev bördig jordbruksmark. I dag planeras skog på dessa ytor!

Utvecklingen går framåt för jordbruket. Lien ersatte skäran.

Redan på stenålderstiden började åkerbruket i minimal skala. Efter hand lärde sig människor att odla för livets uppehälle. Utvecklingen på den då stora landsbygden fortsatte och åkerbruket fick mer näring. Primitiva redskap uppfanns. Det blev plogar, harvar och spadar, allt av trä. Med tiden började mer effektiva verktyg tas fram då järngods började komma ut i marknaden. Denna råvara hämtades från sjöar och mossar och renades i masugnar, större eller mindre. Bysmederna började få arbete och anlitades i allt större skala för tillverkning eller reparation av jordbruksredskap. Då blev det marknad för hållbarare och effektivare verktyg i lantbrukets tjänst. Plogar, harvar och skyfflar av järn/stål fick större utbredning i jordbruket. Arbetskrävande skäror började ersättas av mer effektiva liar för höstnad av höstens skörd. Utvecklingen fortsatte till dagens moderna skördetröskor.

Stor areal togs i anspråk för stenröse.

Men allt har sin början. Med skära och lie kunde åkermarken användas runt de många stenar som fanns på den med möda uppodlade marken. Redan tidigt började ”röjningen” av mindre stenar som kunde bäras bort med handkraft. Det var då som många stenrösen och gärdsgårdar började ta form. På den ”gamla goda tiden” fanns inte jäkt och stress med i arbetet. Det fick ta den tid som behövdes. I dag kan det tyckas meningslöst och föga genomtänkt att placera ett röse på bördig åker. Men fanns det en större sten på platsen var det kanske naturligt att fortsätta med mindre stenar kring denna stora sten? Det finns rösen med tusentals mindre stenar. I dag utgör dessa rösen hinder för rationellt jordbruk. Enligt Fornminneslagen är dessa rösen jämte stengärdsgårdar lagligt skyddade.

• Adventstiden är inne med väntan på julens ankomst. Nutidens adventsstök är nog inte så omfattande som i gamla goda tiden. Då skulle husets trasmattor skrubbas på både fram- och baksida. Årliga familjära jultvagningen i en större balja var ett nödvändigt ont.

• Den 5/12 har MHF julbord med gröt och skinka samt annat som tillhör julbordet.

• År 2016 var det denna Lucia samt tärnor som gladde besökarna i Emmaljunga.

• Luciafirandet i Emmaljunga Folkets hus har verklig tradition. Den 15 december blir det 89 året som detta firande sker. Upphovet till denna tradition kom från en flicka som flyttade från Glimåkra till Emmaljunga. Hon ansåg att firande borde ske i tämligen nyuppförda Folkets hus. Så började det 1930 då nystartade NTO avdelningen var arrangör och sen har fortsatt. Numera är det Emmaljunga GIK som arrangerar sen flera år tillbaka.

• Söndag den 9 blir det Julens sånger i kyrkan på backen. Liksom de senare åren är det klockare Mats Lunnergård som sköter taktpinnen.

• Tyvärr lär det inte bli varken större julskyltning eller julmarknad i kulturorten detta år.

Snögås är en fågel i släktgruppen gäss. Snögåsen blir mellan 60 och 75 centimeter lång och har en vikt mellan 2 500 och 4 000 gram.

Den har orangerosa näbb och fötter. Snögås förekommer i tv morfer. En adult fågel i ljus morf har helvit fjäderdräkt och svarta handpennor. På en adult fågel i mörk morf, som också kallas "blågås", är bara huvudet, övre delen av halsen och stjärtspetsen vit. Resten går i brunt med blå och grå inslag. Det förekommer också mellanformer mellan dessa båda morfer.