HÖJALEN. Per Oskar Bergstrand arbetade som rallare i Norrland. Sen var han sjöman innan han bosatte sig som eremit i Höjalen, Vittsjö. Ännu i dag kan skymtas hans livsverk där han odlade på upparbetade platåer. Han bodde i en backstuga intill sin odling. Spisen eldades med torv från egna marken och några Höganäsrör blev skorsten.

Naturen har sin gång men ännu i dag kan fundamenten från han odling beses. Hans backstuga är borta, noggrant bortplockad. Efter Bergstrands död fanns närboende som var mer eller mindre övertygade att eremiten hade gömt sitt sparkapital i väggarna? Besvikelsen var nog stor då några pengar inte återfanns.

VITTSJÖ. Jag har en alldeles ny bok i min hand. En bok med ett vackert rosa omslag. Boken heter Kvinnor i Vittsjö och det är Gerd Bøe, själv kvinna i Vittsjö, som i boken porträtterar 14 kvinnor som bor och lever i Vittsjö.

Här finns kvinnor i olika åldrar, vissa har bott och verkat i Vittsjö med omnejd hela sitt liv, andra har flyttat till Vittsjö från andra delar av Sverige eller från våra grannländer och en kvinna berättar att hon kom till Vittsjö som krigsbarn från Finland. Det är kvinnornas egna personliga berättelser som vi får ta del av i boken.

Vi möter kvinnor som har startat, drivit och fortfarande driver olika företag i Vittsjö. Det rör sig om så olika verksamheter som hotell och pensionat, ekiperingsbutik, lantbruk, fotvård, gardinaffär m.m. Vi möter också kvinnor som har lagt och lägger mycket av sin tid på frivilligt arbete. Det kan handla om att vara stöd för barn, handikappade och äldre och på senare tid finns det ett stort engagemang för de flyktingar som nu bor i Vittsjö. Kvinnor i Vittsjö som är ett stöd för de invandrande kvinnor som nu bor i Vittsjö.

BJÄRNUM. Någon gång under seklets första decennium kom C. A Hallendorf som ”vandrande gesäll” till Bjärnum. Det fanns då ännu gesäller med håg för det kringflackande liv, som skråtidens gesällvandringar gav upphov till. Hallendorf fick anställning vid AB Bröderna Troedsons Träförädlingsfabrik, gjorde sig känd som en duglig möbelsnickare och omtyckt för sitt glada och hurtiga sätt.

Men med punktligheten i arbetet var det ibland si och så. Orsaken därtill var enligt kamraterna, att han hade svårt för att motstå ”kaffegökens” lockrop. Det berättas av dem, som minns episoden, att han vid ett tillfälle höll på med några höga linneskåp. Den dagen det är fråga om hade han tullat på innehållet i en medhavd flaska så pass, att han började känna behov av en stunds vila. För att undgå, som han trodde, att bli sedd av kamrater eller chef, satte han sig i skåpet som stod längst bak.

VITTSJÖ. Inne på ”Träffpunkt Lindens” lokaler är det många projekt/cirklar på gång. En av de cirklar för pensionärer har varit en bokcirkel med högläsning. Denna cirkel har vatt igång sju veckor.

Varje måndags eftermiddag har det samlats tjugo pensionärer i två grupper. Tillsammans har de då läst just nu i höst en bok som är skriven av Karin Brunk Holmqvist och boken heter ”Majken minröjare”. Och som författaren själv skriver i bokens första blad, så är det både sant men också lite lögn, oftast med det lilla samhället och dess miljö i fokus. Som hon beskriver på ett härligt och humoristiskt sätt.

Fjällvråk (Buteo lagopus) är en rovfågel. Fjällvråken är 49–60 cm lång och har en vingspann på 123–148 cm, och är därmed större än ormvråken. Den är mindre varierad i sin färgteckning än ormvråken, och alltid med ljust spräckligt inslag.
För att vara en vråk av denna storlek är dess näbb förhållandevis klen.

Fjällvråk häckar i nordöstra Sverige från nordligaste Värmland till Norrbotten och upp i fjällvärlden. På vintern förekommer den i södra Sverige.