VERUM. För etthundra år sedan fördunklades livet i många familjer i våra bygder. En av de socknar som drabbades särskilt hårt av den pandemi som gick under namnet ”Spanska sjukan” var Verum, som är min egen födelseförsamling.

Den största med Spanska sjukan jämförbara farsot som veterligen drabbat Verums socken - möjligen bortsett från digerdöden på 1300-talet - är en rötfeberepidemi 1785, då sammanlagt 34 dödsoffer skall ha skördats under året. Enbart i den lilla byn Hästberga dog fem personer.

Tidningen Norra Skåne lämnade hösten 1918 dagliga rapporter om antalet nya sjukdomsfall.

I november för fem år sedan erinrade tidningen Norra Skåne sina läsare om de många liv som dödens lieman skördade i Verums församling 1918. Notisen från den 4 november 2013 hade denna formulering: Det var 95 år sedan som den spanska sjukan svepte in som ett dödsmoln över Sverige. Tusentals själars lågor släcktes och trakterna kring Verum var långt ifrån förskonade. En av de drabbade familjerna var mjölnare Oskar Bengtssons från Mölleröd som tillsammans med sin maka Alma hade nio barn.

Från och med augusti månad 1918 avrapporteras sjukdomens härjningar i tidningen Norra Skåne varje dag under rubriken ”Spanska sjukan”. Fram till den 6 augusti hade 33 sjukdomsfall konstaterats i Kristianstads län: 7 i Kristianstad, 6 i Åhus, 8 i Rinkaby, 4 i Villands Vånga, 5 i Klippan, 2 i Simrishamn och ett fall i Norra Åsum.

Den 8 augusti meddelar tidningen att ett tiotal personer har insjuknat i Hässleholm och den 10 augusti rapporteras ett 20-tal fall i Sösdala och i Vinslöv tre fall. Redan den 13 augusti meddelas att två sjukdomsfall har upptäckts bland Skånska trängkårens värnpliktiga. Längre fram i augusti rapporteras att sjukdomen är på retur i Hässleholm med undantag av Skånska trängkåren där 47 värnpliktiga var ”angripna” den 28 augusti.

VITTSJÖ. Alla helgons dag högtidlighölls enligt tradition i kyrkan. Kyrkokören medverkade och levande ljus tändes för varje i församlingen avliden sen förra årets helg vid denna tid. Officianten Carl Olof Danielsson läste upp namnen på de 35 församlingsbor som avlidit, 19 kvinnor samt 16 män.

Många minnesljus lyste på kyrkogården.

Några kyrkbesökare samlade efter slutpsalmen. Kyrkokören inledde med ”Pilgrimssång” varefter följde växelläsning samt predikan av Carl Olof Danielsson. Vid flera tillfällen deltog Per Danielsson med trumpetmusik. Flera unisona psalmer sjöngs under gudstjänsten och dessutom medverkade kyrkokören med flera sångnummer. Helgedomen var välbesökt då endast några få sittplatser var lediga längst bak nykyrkan.

Efter gudstjänsten i kyrkan var det samling utanför kyrkan där psalmen Härlig är jorden sjöngs. På kyrkogården lyster många gravljus upp i höstmörkret.

Liknande högtider har hållits Verum kyrka och i Emmaljunga församlingshem.

På väg från Campingklubbens riksträff i Jättendal besökte vi Styggforsen vid Boda i Dalarna. Styggforsen är ett märkligt naturfenomen där skiffern i olika färger står på högkant och i övrigt är det märkliga bergformationer i en ovanlig miljö. Där finns en klippa som kallas Fogdeklippan efter att en fogde försökte begå självmord där genom att rida ut över stupet, men hästen han red på vägrade att hoppa därför överlevde fogden.

BJÄRNUM. På museet i Bjärnum finns ett antal möbler som kan vara intressanta att titta närmare på. Låt oss börja med ett skåp som står i det rum som kallas för montersalen. Ett rikt utsmyckat skåp med massa skulpturer, som har en egen historia att berätta. SKÅNESKÅPET

Ur mängden av Skånes kulturhistoriska minnesmärken ger en del av skulpturerna på detta skåp ett litet urval. De övriga relieferna söker återge några allmännare drag från den mångskiftande landskapsbilden.
Första rutan i västra pilastern vill påminna om nordskånsk skogsbygd. Och där under syns återstoden av Hälsingborgs medeltida försvarsverk, borgen Kärnan. Enligt nyare forskning daterad till år 1420.

VERUM. De snyggt krattade vandringslederna på kyrkogården i Verum kompletterades av mängder med fotspår. Det var kombinerad gravsmycknings- och hemvändardag i Verum. Närboende samt längre ifrån kommande samlades sen i församlingshemmet till fika och trevlig gemenskap. Kyrkliga syföreningen var värd för samkvämet och alla välkomnades med varm handtryckning.

Två syföreningsdamer som var värdinnor.

Då Verum kallar, då kommer människorna. Parkeringsplatsen gav besked om detta då snart alla markerade platser blev funna. Vägen till anhörigas vilorum var välbekant med granris och annan smyckning i händerna. Befintliga växter togs bort eller flyttades. På plats kom mer höstliknande växtlighet, alla för att minnas de bortgångna. Ett och annat ljus tändes som en hyllning till släkting eller anförvant.