VERUM. (Kortversion av artikel i Gydhingen 2018, nr 2)
Han var den förste i den akademiska världen som var född i Verums socken. Nils Ljunggren, som föddes i Brogårdens dragontorp 1812, blev på 1840-talet betrodd slottsbetjänt hos kammarherren T. W. Ankarcrona på Runsa i Eds socken. Han fick därefter tjänsten som Stockholms ”Nations-Waktmästare” vid Uppsala universitet. Detta var på sin tid ett mycket respekterat yrke inom universitetsvärlden.

Efter Nils Ljunggrens död den 1 december 1857 infördes denna notis i tidningen Upsala. Han hade med makan Charlotta Catharina Tillander fått dottern Bertha Maria och sonen Sven.

Nils Ljunggren hade tre syskon: Jöns Petter, som var född 1807, då fadern var bosatt i Kristianstad, och de två verumsfödda barnen John (1810) och Maria (1816). Brodern Jöns Petter blev torpare på Ledstorp vid Hanaskog och John blev torpare i Gundrastorp. Maria blev först åbohustru i Färlöv men for till Amerika 1870 med maken Pehr Månsson och 11-årige sonen Sven. De bodde i Swea City i Iowa och var medlemmar av Zion Lutheran Church åren 1876- 1881. Maria dog där den 15 maj 1898. Makarna var det enda par som hade betyget A i kristendomskunskap, vilket framgår av detta klipp ur kyrkboken för Swea City.

Verum. Pastoratets nyårsbön hölls i Verum kyrka. Samtliga 238 levande ljus lyste upp den gamla helgedomen då komminister Stefan Dahlström tog till orda före klockringningen. För första gången var Mats och Terese Lunnergård som medverkade under gudstjänsten.

Mats och Terese Lunnergård vid nyårsbönen.

Efter psalmsång höll Stefan kvällens andakt med tillbakablick för det gångna året. Han drog fram händelser i Sverige, närområde samt vad som tilldragit sig i stora världen. Det var stora aktuella händelser i landet med tragik på aktuella platser. Han fortsatte med frågan: Vart är vi på väg? Den visionen rörde sig 900 år bakåt och samma tid framåt! Mats och Therese sjöng Herren är min tillflykt samt ytterligare ett par sångnummer.

Dahlström fortsatte sin andakt med utgång från bibelord om vägval. Efter ytterligare ett par unisona psalmer avslutades denna Nyårsbön i Verum kyrka 2018.

VITTSJÖ. Kajsa kom till oss från division 1-laget Glimåkra IF, som för övrigt är Kajsas moderklubb, inför säsongen i fjol när Glimåkra tvingades lägga ner sitt damlag.

22-åriga Kajsa är en defensiv spelartyp med stark potential och vilja att utvecklas till att bli en ännu bättre spelare. Hon gjorde 3 inhopp i OBOS Damallsvenskan i fjol och en match från start i Svenska cupen.

Erika Nilsson säger, ”Kajsa har sakta men säkert växt in i det allsvenska tempot. Hon är passningsskicklig och väldigt bra defensivt i en-mot-en situationer. Vi tror och hoppas att Kajsa ska ta ytterligare kliv i sin utveckling hos oss under säsongen 2019”.

HÄSSLEHOLM. Den 1 januari 2019 är det 105 år sedan Hässleholm blev stad.
Citatet nedan är från Norra Skåne nr 303 B 31 dec 1963 ”Så var det” samt ”Bli stad är inte billigt”!

”Vad kostar det Hässleholm att ta steget in i städernas rad den 1 januari 1914?   - Ja, billigt blir det inte. Ty att bli stad är inte bara en fråga om värdighet utan också om pengar.
För Hässleholms del är det vägpengarna som spökar. Ett hårt bud får man som svar på sin anhållan, ett så hårt bud att man i mars 1913 på allvar funderar på att fortsätta vara Köping.

VITTSJÖ. Bokfloran har utökats till 200 i kulturorten Vittsjö. Senaste tillskottet är Anders Thall med ”Vi hänger med”. En kortfattad kavalkad från Kalle Olssons och Göran Gunnarssons träning med flickorna i slutet av 1960 talet och fram till Thomas Mårtenssons träning och ledning av Vittsjö GIK:s Allsvenska lag i allra högsta serien för damer. Tanken på en bok om Allsvenska damerna i Vittsjö tändes för drygt ett år sen.

Anders Thall med sin nyligen utkomna bok om Allsvenskan i Vittsjö.

Författaren till ”Vi hänger med”, Anders Thall har ett förflutet som journalist på småtidningar från Luleå till Malmö. Han var allmänreporter men det idrottsliga intressen i bakhuvudet. Det gällde att finna en bostad för framtida boende och det var enbart ett val: Vittsjö. Främst var det hustrun Miroslawa som fastnade för den trevliga och välartade byn Vittsjö, en blomstrande by mitt i skogen! Hit kom paret 2010 och planerar fortsatt boende på platsen.