Korparna
Korparna (fortsättning)
Denna episod ur yrkeslivet är alldeles sann – men hur och varför jag kom att tänka på den just nu, när jag nu sitter med Tomas Bannerheds bok Korparna framför mig, vet jag inte riktigt. Kan det ha någonting med fjädrar att göra?
Ja, kanske, fast de fjädrar tanten hade i hatten var inga korpfjädrar utan kom med största säkerhet från antingen björksnipa eller kanadamås – för det gör damhattfjädrar nästan alltid, om jag har förstått saken rätt.
Eller var det detta med att tanter – och andra – som frågar efter en ”riktigt bra bok”, ofta önskar sig hela världen? Så skulle det kunna vara, för den som läser Tomas Bannerheds bok får faktiskt hela världen – eller i alla fall världen sådan den kunde te sig för svenska småjordbrukare i slutet på sjuttiotalet.
Fast, det är klart, i första hand är boken ändå en berättelse om familjen Georgsson – fadern Agne, modern Gärd, tolvårige Klas och lillebror Göran som nyss har börjat skolan. En familj som har såväl tiden som det genetiska emot sig …