VITTSJÖ. Årets ljusaste helg är över för den hära gången och då menar jag midsommarhelgen förstås.
Under många år så har jag fått en härlig bukett sommarblommor av min man som han har plockat på midsommaraftonens förmiddag ute i vår fria natur. O visst har han plockat minst sju olika sorters blommor som sägnen säger att det bör vara. Fast jag vet ju inte om han har räknat dom alla.
HÅRSJÖ. Vindstyrkan tilltog efter hand vid metartävlingen runt Hårsjöns stränder. Från starten med tävlingen till dess avslutande var sannolikt vindstyrkan uppe i frisk bris. Den västliga vinden skulle vara idealisk för de 23 metarna men vågornas ”vita gäss” var kanske avskräckande för vattnets inneboende. Detta var den 51:a tävlingen med Hästhult AIK som arrangör

Kan det vara så att bättre chans finns andra sidan kamratens spö?
Metarna var på plats då startskottet knallade. Förrädiska krokar med lockande bete var inte alltid så attraktivt. Visserligen guppade krokar i samma följd då flötet följde vågornas rytm. Allt som oftast fastnade kroken i någon växtlighet. En och annan näckros eller vass kom i närheten av kroken, sen var det liksom kört.
Svingelgräsfjäril, är en fjärilsart i familjen praktfjärilar. Vingspannet varierar mellan 35 och 42 millimeter på olika individer.

Honan och hanen är tämligen lika i utseendet. Vingarnas ovansida är brunorange med bruna tvärlinjer och ytterkanter. I framhörnet på framvingen finns en svart fläck med vit mittprick, en ögonfläck. Ögonfläckar liknar ögon och syftet med dem är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen. Längs bakvingens ytterkant finns flera, något mindre, ögonfläckar. På undersidan är framvingen gulorange med bruna teckningar och en svart ögonfläck i framhörnet. Undersidan av bakvingen är spräcklig i ljusbrunt och grått och längs ytterkanten finns flera mindre ögonfläckar omgivna av brunorange ringar.
MÖRKHULT. Vindbyarna kom oregelbundet och ruskade om nyuppsatta tältet. Emellanåt kom solen fram och värmde besökarna vid den 50:e friluftsgudstjänsten hos Sofia och Erling Olsson i Mörkhult. Tjänstgörande präst var Christer Frostenson och Primkören medverkade liksom Tore Nilsson med trumpet.

Sofia Olsson var organist och Tore Nilsson var solist med trumpet.
Väderleken var tvetydig men värdparet Sofia och Erling Olsson satsade på äkta friluftsgudstjänst i ekbacken. Vinden var frisk och några hastigt förbiilande moln behöll vätskan hos sig. Tältet stagades upp men de flesta av 90 besökarna föredrog att utan vindskydd låta vind och sol omsluta kropparna.
Trädkrypare (Certhia familiaris) är en fågelart inom familjen trädkrypare.

Den liknar andra arter inom familjen, med böjd näbb, mönstrad brun ovansida, vitaktig undersida och långa styva stjärtpennor som den använder för kunna balansera upprätt på trädstammar och grenar. Den kan lättast urskiljas från den likartade trädgårdsträdkryparen, som delar en stor del av dess utbredning i Europa, genom skillnaden i sång.
Sida 1067 av 1526